-
Jag är Istanbul av Malin Isaksson
Långsamt. Allting i den här boken går långsamt. Vi följer Malins vardag i Istanbul, som är vardag men också är allting annorlunda, för att de är där, i Istanbul, och för att Malins pappa gått bort, hennes mamma är dålig. Hon måste hitta sig själv på nytt i och på grund av den skiftning som sker, som både flytten och döden innebär. Långsamt skriver hon fram sina dagar, undersöker sina egna reaktioner, upplevelser och minnen. En parallell med barndomsminnen kopplade till fadern skymtar här och var. Det ”farliga” med att bo i en stad som Istanbul ifråga om våld och säkerhet, instabilitet, reflekteras och skrivs fram, utifrån vad Malin är…
-
Före lite av Karin Boye
Karin Boye. Jag är fascinerad och förälskad i alla hennes romaner, som jag inte hade en aning om fanns, förrän jag lojt letade igenom möjliga ljudböcker att streama via biblioteket. Hittade Kallocain, ja men den vet jag ju om, men att hon skrivit flera? Astarte, Merit vaknar och nu För lite. Kris har jag läst förut, men måste ge den en omläsning/lyssning nu också. För lite handlar om Harald, en lovande diktare som ”offrat sig” för det rätta då hans flickvän blivit gravid, och således gifte sig och skapade ett hem åt dem. Offret: diktningen. Han fortsätter att skriva, men dussinnoveller som säljer, ingenting av värde. Vi möter honom när…
-
Sjöhästar av Niklas Mesaros
Boken handlar om ett ungt par på väg att göra slut, och berättas från den enas perspektiv. Vi följer Nilo genom en vecka i november, som börjar med att partnern Nasim säger att de kanske måste ta en paus. Genom återblickar, samtal, tankar och en del dramatiska händelser får vi veta hur deras förhållande börjat, allt de varit med om, och att kärleken är stark. Det följande jag skriver skulle kunna ses som en spoiler, men samtidigt upplever jag att man förstår att det är det romanen handlar om. Men för den som absolut inte vill veta mer än den initiella handlingen så kan ni sluta läsa här. Inte oväntat…
-
Mor om natten av Niels Fredrik Dahl
En undersökande livsberättelse, om författarens mor, hennes sista tid i livet och den dagbok hon skrivit under sina mörkaste år, som denna bok tar avstamp i. Det är också ett självporträtt, en berättelse om författarens egna alkoholism och tillkortakommanden i livet, som jag ser som en förlängning av den manodepressivitet som modern tycks ha lidit av. Det är fint att få bilden av mamman genom sonen, det är inte förskönat, han skriver naket om hur de inte haft så bra kontakt, ingen särskilt bra relation, att han inte velat ha hennes dagbok men tagit emot den ändå. Det finns en motvillighet i att skriva om henne, eftersom det också visar…
-
Jag i andra: porträtt på prosa av Maria Wine
Porträtt på prosa. Jag tänkte nog då jag läste titeln, att ”jag” skulle träda fram mer. Men jag möts av korta litterära och poetiska porträtt av olika udda och egensinniga människor. Men så är det väl ändå ofrånkomligen så att så som man porträtterar en annan person, också säger något om sig själv? Jag slås då jag läser av en önskan att veta vilka hon porträtterar, att få en vidare bild, en djupare kunskap. Nu blir det ett fint galleri av olika typer av människor, karaktärer. Någon borde skriva varje karaktärs egen berättelse, tänker jag, ta avstamp i dessa porträtt och skriva vidare. Som att porträtten inte räcker då? Kanske,…
-
Under a glass bell av Anaïs Nin
Anaïs. Jag har älskat henne sen jag först började läsa dagböckerna då jag var tonåring. Dagböckerna visade mig både ett sätt att kommunicera med mig själv, att sätta ord på känslor, möten, livet, och visade mig att man kan vara kvinna och konstnär, kvinna och författare, och vad det innebär. I dagböckerna finns hennes glöd och hennes tvivel kring sitt eget skrivande, och det var förbannat viktigt för mig att få ta del av det. Jag inser också att det tidigt satte spår också i mitt eget skrivande och varande, upptäckten av hennes dagböcker var både ett aha! någon känner som jag, och ett aha! så kan man också göra/vara/tänka/känna…
-
Mördarens mamma av Ida Linde
Det som slår mig när jag läst ut boken är varför i alla samtal om den här boken som jag lyssnat på, ingen har pratat om hemligheterna? Jag har bara varit vagt intresserad av att läsa den för att, inte vet jag, kliva in i sinnet hos en mördares mamma, hur kan det vara, vad känner och tänker man om ens barn gör något så obeskrivligt? Men att det också fanns ett driv i själva hemligheterna, i omständigheterna kring brotten som begåtts i boken, om man hade pratat om det hade jag varit mycket mer intresserad av att läsa den. För jag tänker att det Ida Linde lyckas med, är…
-
Incestens hus av Anaïs Nin
Jag tänker att det är ett drömtillstånd, eller ett surrealistiskt skildrande av en medvetandeström, där drömtillvaron, drömtankarna, ligger nära eller parallellt med det medvetna. Drömmen som känslomässig metafor: i den drömlika poesin kan den verkliga känslan gestaltas. Men riktigt så enkelt är det inte, den blir en surrealistisk drömberättelse genom jaget, duet, Sabina, Jeanne, den förlamade mannen Lot, den mänskliga kristus… Det är en slags saga, mytiskt skriven, omskriven poetiserad verklighet och ja, metaforbelastad till bristningsgräns och bilder som bryter mot varandra, bryter ”regler”, men jag uppfattar det som medvetet. Ett ”både och”, ingenting är någonsin endast det ena. Om det brinner, drunknar man. Inget egentligt narrativ. Allt sker i…
-
Broderier av Burcu Sahin
Burcu Sahin mötte jag genom samtalet med Annelie Bränström Öhman på Littfest. Återigen, som med Rasha Alqasim, är det en enkelhet och en stillhet i språket som tilltalar mig, och samtalet om hur tygets, hantverket, det kvinnliga arbetet med nål och tråd, skrivs fram och får plats i dikterna, är invävda i historien, är det som framförallt fångar mig. Det talar till min textila sida, även jag har gjort kopplingar i mitt skrivande till det textila, brodera texten, stygn för stygn. Det är kvinnorna som skrivs fram i dessa dikter, kvinnorna i Sahins liv, situationer och tillstånd, minnesbilder, ögonblick som illustrerar och speglar både värme och utsatthet. Det finns en…
-
Jag matar kriget med dem jag älskar av Rasha Alqasim
Att skriva om denna bok tog mig genom en minnesresa i dagboksträsket, för jag visste att jag hade skrivit någonstans om den, minns intrycket av den så tydligt, men var? Inte på datorn, jag sökte i alla tänkbara mappar. I dagboken, således. Men det var ett år sen, lite drygt, och var har den dagboken hamnat? Jag har nu grävt igenom ett decennie av osorterade dagböcker som legat på lite olika ställen i ateljén, innan jag hittade det jag sökte: årsslutet 2018 låg i en låda med mycket äldre dagböcker. Note to self: sortera dina dagböcker. Det var Internationell poesifestival i Stockholm, 2018, och kanske hade jag hört hennes namn…