Nyutgivet svenskt,  Romaner

Sjöhästar av Niklas Mesaros

Boken handlar om ett ungt par på väg att göra slut, och berättas från den enas perspektiv. Vi följer Nilo genom en vecka i november, som börjar med att partnern Nasim säger att de kanske måste ta en paus. Genom återblickar, samtal, tankar och en del dramatiska händelser får vi veta hur deras förhållande börjat, allt de varit med om, och att kärleken är stark.

Det följande jag skriver skulle kunna ses som en spoiler, men samtidigt upplever jag att man förstår att det är det romanen handlar om. Men för den som absolut inte vill veta mer än den initiella handlingen så kan ni sluta läsa här.

Inte oväntat slutar det med att det är Nilo som kommer fram till att jo, de ska nog göra slut trots allt, trots att det är Nasim som initierade uppbrottet och i slutet tycks ha ändrat sig. En ”transition”-roman, med andra ord – om genren finns vet jag inte men kanske borde den göra det? Övergångsroman? Processroman? Göra-slut-roman? Jag uppfattar det som att det boken handlar om är en slags besluts- och acceptansprocess, att den handlar om att växa, och växa ifrån varandra.

Språket är metaforrikt, och författaren kommer från poesin, från poetry slam-scenen. En del “svulstiga” poetiska uttryck som låter bättre då de levereras på scen men inte riktigt klarar en boksidas syning. Jag vet inte om det verkligen är så, och om jag skulle ha tänkt på det om jag inte visste om detta, men jag upplever det som att texten är baserad på ett antal dikter, som byggts ut till en berättelse. Det funkade väl sådär, men en del gestaltning och händelseförlopp känns uppenbart konstruerade. Kanske får andra den känslan också? Eller så är det bara för att jag själv gjort på det sättet, och det säkert går att hitta de ursprungliga dikterna även i min text, något jag blev uppmärksam och fundersam på då jag läste denna bok.

Nilo och Nasim är könlösa, och boken använder sig av ”en” eller ”hen” där ”man” eller ett personligt pronomen skulle ha använts. I vissa fall även ”du”, där ”hen” kanske känts för opersonligt. Dock skapar det en viss förvirring, då jag upplever att perspektivet förändras. Hellre att hela boken skrivits till Nasim, till duet, i så fall. Som det är nu förstår jag inte varför och när perspektivet ändras. Det framkommer hursom att de är queera, och kontexten säger ”gay”, om det nu spelar någon roll. Queer står nämligen för mer än bara sexuell identitet, som jag läser boken. Det handlar om två människor som befinner sig utanför normens ramar på flera sätt.

Det finns saker som stör mig också, det ”storstadsbohemiska” romantiserandet, där bostadsbrist kan lösas med hjälp av föräldrarnas sparade pengar, och känslan av ilands-problem som tar för stor plats, även om det kontrasteras av många andra saker och situationer också.

Titel: Sjöhästar
Författare: Niklas Mesaros
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Sjöhästar >>

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.