• Romaner,  Skrivet av kvinnor

    Under a glass bell av Anaïs Nin

    Anaïs. Jag har älskat henne sen jag först började läsa dagböckerna då jag var tonåring. Dagböckerna visade mig både ett sätt att kommunicera med mig själv, att sätta ord på känslor, möten, livet, och visade mig att man kan vara kvinna och konstnär, kvinna och författare, och vad det innebär. I dagböckerna finns hennes glöd och hennes tvivel kring sitt eget skrivande, och det var förbannat viktigt för mig att få ta del av det. Jag inser också att det tidigt satte spår också i mitt eget skrivande och varande, upptäckten av hennes dagböcker var både ett aha! någon känner som jag, och ett aha! så kan man också göra/vara/tänka/känna…

  • Kartan,  Romaner,  Skrivande

    Bland träden av Gyrðir Elíasson

    Novellsamlingen Bland träden är fylld av korta, ofta absurda och märkliga, ibland “övernaturliga” utsnitt, så korta att de nästan inte ens kan kallas noveller. Själv säger han att “Jag är inte säker på att det är noveller faktiskt, man kan kanske beskriva dem mer som skisser, vissa är mer dikter än noveller” i en artikel i DN. Och det kände vi nog av lite också, ,när vi läste den i måndags på skrivcaféet. Samtalet efter uppläsningen, som jag gjorde slumpvis för att ge ett brett urval på hur hans noveller kan se ut, rörde sig kring frågor som: är det meningen att man ska förstå? Ska man läsa dem mer som dikter än…

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.