-
Häxor i litteraturen
Förra lördagen höll jag ett bokprat om häxor i litteraturen, som inledning på Tommy Kuuselas föreläsning om Trolldom i Ångermanland. Här kommer mina boktips i textform. Det finns förstås en uppsjö litteratur som behandlar ämnet häxor i stort, och gränsen mellan vad som är baserat på de faktiska häxförföljelserna i vår historia och dess verkliga bakgrund, och sagans häxor med fantasins magi är inte alltid så lätt att dra. Många berättelser dras till det sensationella i det som gränsar till sagans värld, fantasins värld även när de vill grunda sig i vad som faktiskt hände, och såklart finns det många böcker som inte alls drar någon gräns, utan låter fantasin…
-
Dina händer var fulla av liv, av Suad Ali
Jag har längtat efter berättelser som denna. Och när jag läser tänker jag på hur viktig roll skönlitteraturen kan spela, i att få mig som läsare, som inte har dessa erfarenheter, som är så långt från det som man kan vara i princip – att komma några steg närmare in i att förstå. Jag grät på bussen. Det brukar jag inte göra. Och det var inget effektsökeri i den scen som orsakade de tårarna, det var inget ”tycksyndom”, det var gestaltning. Jag var med och upplevde. Jag uppskattar att vi får berättelsen från hennes barndom till hennes nu. Boken inleds med en scen från nuet – Noora befinner sig i…
-
The minotaur takes a ciggarette break av Steven Sherrill
Grekisk mytologi i modern litteratur, jag tycker om det litterära greppet, det finns mycket man kan göra med det. Jag är bara inte så säker på att jag tycker om den här minotauren… Första halvan var långsam, hela kapitel som beskriver arbetet på restaurangen i detalj, och mekande med bilar i detalj – not really my thing. Sen börjar det ta lite fart äntligen, när han interagerar med människor.Minotauren som en varelse, odödlig, levandes bland oss människor. De femtusen åren på hans nacke (och en tjurnacke at that) har gjort honom långsam och avtrubbad, eller om det ska föreställa vara hans tjur-aktighet (inte som i tjurig, utan som i att…
-
Sötvatten av Akwaeke Emezi
Det här var en bok som jag direkt var tvungen att klicka hem, då jag såg vad den handlade om. Ett splittrat psyke, multipla personligheter som är andar från igboreligionens myter. Klick. Att den också baseras på författarens egen historia, och hens resa i både inre och yttre bemärkelse, för att hitta sig själv, sina rötter och sin identitet, lockade bara ännu mer. Vi får följa Ada genom hennes inneboende ogbanje, först som ett kollektivt vi – de andar/gudar som följt Adas själ in i hennes kropp men på grund av ett misstag blivit kvar som ett medvetet kollektivt vi, vilket alltså inte ska ske. De berättar om deras ursprung,…
-
The ventriloquist’s tale av Pauline Melville
The ventriloquist’s tale – Buktalarens berättelse.Boken börjar med en ramberättelse, buktalaren själv som med en rapp, fyndig, lite galen röst berättar sin egen historia i korta drag, men sedan, som berättare bör (enligt honom själv) försvinner in i bakgrunden när han går över till att berätta den historia han vill berätta. Jag lockades av den där rösten, tonen i den, och blev lite besviken när berättarstilen sedan gick över till en allvetande berättare som växlade fokus och ganska styltigt ”talade om” vad olika karaktärer kände och tänkte. Det fanns ett flyt och en attityd i ramberättelsen, som jag inte riktigt uppfattade i huvudberättelsen. Kanske har det med språket att göra?…
-
I sommar blir det nog bättre av Sisko Savonlahti
Den här boken var en sådan skön pausläsning för mig. Jag såg den på snabblånshyllan i biblioteket, där jag var för att hämta två bokklubbsböcker (Nej och åter nej av Nina Lykke, samt Liknelsen om sådden av Octavia E. Butler) och eftersom jag mindes att den skulle ha något att göra med en författares vardagssituation, så drog jag den med mig av bara farten. De böcker jag påbörjat har liksom känts tröga att läsa, inget riktigt flyt eller sug fastän jag tycker om dem och såklart vill läsa klart dem. Men det är som att de kräver något av mig, att jag ska pussla ihop något, och känns något om…
-
The painted bird av Jerzy Kosinski
LÄS EJ DENNA BOK. Så. Nu har jag varnat er. Och om ni på något sätt är kräsmagade så läs inte heller min recension, för den går inte att skriva utan att nämna de onämnbara händelser som är vardagsmat (bokstavligen) i denna bok. Så läs inte om du på något sätt är känslig för våld, utsatthet, sexuella övergrepp osv. Jag har haft svårt att samla mina ord för att beskriva det jag känner då jag läser den här boken. Kanske kan jag dela upp det i två saker: dels äckel för det spår i boken som endast består i att radda upp de äckligaste, hemskaste, mest mardrömslika misshandelsscenarion, tortyr, våldtäkter…
-
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det verkligen handlar om. Som alltid med Kristian Lundberg så är vi helt nära själva skrivprocessen, och det som skrivs fram är försök att tala om något som är svårt att sätta ord på. Han vill berätta om kärleken, som inte skrevs om i Yarden. Han vill, han försöker, men det går inte. Istället berättar han mer om Yarden, mer om det svåra livet för de som arbetar där, svartjobben, hur de papperslösa blir blåsta av sina egna landsmän, det är satt i system. Och han berättar om sin mammas galenskap, hans faders alkoholism och den otrygga uppväxten. Om sin egen alkoholism,…
-
Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone
Handlingen i korthet: en fråga om ofrivillig graviditet versus ofrivillig barnlöshet, med historier som korsar varandra. En berättelse om fattiga versus rika i Bologna. Med risk för att resten av texten kan innehålla spoilers, läs inte om ni vill att den ska fortsätta vara spännande. Två huvudhistorier, som korsar varandra genom olika beröringspunkter, genom hur människorna i dem känner varandra, men utan att helt smälta samman. Det ena perspektivet den unga modern, gravid vid sjutton års ålder, ska hon behålla barnet eller adoptera bort det? Det andra det ofrivilligt barnlösa paret, som misslyckas med IVF och allt vad det heter, ska de till slut bli godkända som adoptivföräldrar? Hur deras…
-
Moll av Elisabeth Rynell
Det första jag tänker är att ja, skönt. Hon har hittat sin berättelse igen. Skrivandets sinne var ju en slags ”skrivkrampsbok”, ansatser, börjor, glimtar. Jag tycker mycket om den boken, men jag tänkte ändå att det är berättelserna hon vill kunna skriva igen, och här är den. Och språket, tänker jag, är enklare än det varit. Säger jag utan att ha läst om eller kikat i de äldre Rynell-böcker jag läst, men det är något jag tänker. Enklare, mer precist. Ibland lite övertydligt, det hade inte behövts. Men jag uppskattar den enkelheten trots att jag också älskar tillkrånglade stilar. Berättelsen, ja ska man sammanfatta handlar det om en medelålders kvinnas…


















