Kategori: Postmodern/absurd/surrealism

Sötvatten av Akwaeke Emezi

Publicerad den av mina

Det här var en bok som jag direkt var tvungen att klicka hem, då jag såg vad den handlade om. Ett splittrat psyke, multipla personligheter som är andar från igboreligionens myter. Klick. Att den också baseras på författarens egen historia, och hens resa i både inre och yttre bemärkelse, för att hitta sig själv, sina rötter och sin identitet, lockade bara ännu mer.

Vi får följa Ada genom hennes inneboende ogbanje, först som ett kollektivt vi – de andar/gudar som följt Adas själ in i hennes kropp men på grund av ett misstag blivit kvar som ett medvetet kollektivt vi, vilket alltså inte ska ske. De berättar om deras ursprung, och vem Ada är, vem hon kommer ifrån – Ala, världens moder, en gud i pytonormens skepnad som sägs vara sötvattnets källa. De försöker skydda henne, men vid en traumatisk händelse manifesteras en av dem som en ren personlighet inuti Ada, och tar kommando över hennes liv, i vissa aspekter. Därefter följer en trasig period av självskadebeteende, festande, one night stands, pådrivna av denna nya personlighet, som slutar i självmordsförsök och ett uppvaknande som icke-binär. Vi följer hens resa för att förstå sina inneboende personligheter och hur hen ska leva med dem, leva sitt eget liv, förstå dem.

I grunden är det här en djupt tragisk berättelse om utsatthet, sexuellt utnyttjande och en människas försök att hantera detta och återta makten över sitt liv. Och berättelsen blir så mycket starkare genom dessa element, öppnar en ännu större värld.

Jag tyckte mycket om denna blandning av igbo/andlighet, psykisk sjukdom och trauma. Att personlighetssplittringen på grund av trauma (efter trauma efter…) illustreras genom igboterminologi, det splittrade psyket är andar/gudar som av misstag placerats medvetna i Adas psyke, och både hjälper och stjälper. Jag känner igen det som skildras från andra berättelser om trauman, och kanske är det förenklande att säga att det är ”multipla personligheter” och ”psykiska trauman”. I berättelsens inre värld, är det ju andarna som är svaret, inte nödvändigtvis som en spegling, utan de facto så. Men för mig som bär detta västerländska tolkningssätt med mig, blir det ett sätt att se på, förstå, manifestera det som händer genom den utsattas egna språk, egna idévärld. Och ger en länk in i andlighet/filosofi för den delen, som jag alltid fascineras av att tänka på.

Den blir intressant för mig också av andra anledningar, eftersom det manus jag nu skriver på också handlar om en splittring. Det har inte så många likheter – inga andar inblandade, men fortfarande mycket intressant att se hur jaget/jagen hanterar upplevelser, minnen, medvetenheten eller omedvetenheten, kring de multipla jagen.

Det blir rörigt emellanåt, vad är vad och vilka regler gäller? Eftersom de själva inte vet eller förstår, och Ada inte är den som talar och inte heller riktigt är på det klara med vad som händer ens i ett efteråt, blir det svårt att hänga med på alla turer. Men å andra sidan upplever jag att det speglar ännu mer det psykiska traumat, den psykologiska resan, som aldrig kan vara annat än rörig och ibland motsägelsefull.

Igboreligionens andar har jag stött på i litterär form även i Minoritetsorkestern av Chigozie Obioma, på ett lite liknande sätt, men inte som en del av huvudpersonens medvetande/personlighet, utan som en skyddsande som vakar över huvudpersonen. Lika fascinerande dock, som litterärt grepp, så ett tips om du är nyfiken på det sättet att berätta.

Jag är mycket förtjust i den nya nigerianska litteraturen som börjat sprida sig, och ser fram emot att läsa ännu mer av både Emezi och andra nigerianska författare. Tack Tranan, för att ni ser till att den här litteraturen också kommer på svenska.

Här hittar du också en fin artikel om Sötvatten och Akwaeke Emezi på deras hemsida >>

Titel: Sötvatten
Originaltitel: Freshwater
Författare: Akwaeke Emezi
Författarens hemland: Nigeria
Originalspråk: Engelska
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Tranan
Utgivningsår: 2020
Format: Inbunden

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Sötvatten >>

Nattens skogar av Djuna Barnes

Publicerad den av mina

Jag trodde att jag hade läst Nattens skogar förut, eller snarare försökt det, men när jag börjar läsa kan jag inte känna igen någonting. Så den har nog bara funnits på min attläsalista väldigt länge, särskilt eftersom andra författare nämnt henne som en inspiration.

Från mina första intryck efter läsningen:

En bok jag länge ”velat ha läst”, och trodde att jag börjat på men tyckt varit ”för svår” – inser dock då jag börjar läsa nu att jag nog inte kommit så långt som till att öppna boken… Det var till en början något helt annat än jag förväntat mig, det inledande kapitlets berättelse om Felix bakgrund, fick mig att felaktigt tro att det handlade om honom, som någon slags kombination av Proust och Lawrence Sterne, och det hade jag inte väntat mig. Det jag ”visste” om boken innan jag läste var en vag bild av lesbisk kärlek och dekadens – Modernistas nyutgåva förstärker bilden, men det går mycket djupare än så. I min läsning växlar bokens form från kapitel till kapitel, vissa mer ”lättlästa” (som i narrativa) än andra (som i mer abstrakt poetiska känsloutbrott med tusen bilder och referenser). Robin, den mytiskt mystiska kvinnan som gör som hon vill och som ingen kan fånga – inte ens författaren, eftersom vi inte heller får höra hennes röst. Hon påminner mig om Miller och Nins June (Anaïs Nins dagbok, Henry & June – hon finns även med som karaktär i flera av Millers böcker men är alltså en verklig person). De besatta, sista kapitlet – det slog mig att det hade kunnat vara bokens titel lika väl. Doktorns galenskap får man tydligast inblick i, Noras känslor för Robin ligger ganska mycket på ytan, som telling, mer än att man förstår dem genom gestaltning. Jag känner en slags sorg för dem alla, och kanske för deras motsvarigheter inom mig själv. Poetic on the brink of insanity.

När jag tänker tillbaka på min läsning, känner jag att mycket av de mer poetiskt täta partierna hade behövts läsas just så, som poesi. Högläst, stannat upp och tagit in bilderna de framkallar. Jag tänker främst på doktorn här, hans nattliga monolog. Men det är inte mycket som har stannat kvar  i mig, Nora och Robin kröp inte in under skinnet på mig, och jag vet inte om det handlar om att jag inte var mottaglig och läste för ytligt, eller om det bara inte skapades någon connection av andra anledningar. Boken måste läsas i sin kontext förstås, den gavs ut 1936. Jag tänker på Jean Rhys, Gomorgon midnatt! som gavs ut runt samma tid, där jag fascinerades så av det moderna uttrycket och den moderna människan i skildringen, här kände jag inte samma sak. I fråga om det den beskriver av lesbisk kärlek, är den, får man förmoda, en föregångare. Där är liknelserna med Proust kanske inte oävna även av den anledningen. Sodom och Gomorra som talar mycket om homosexuell kärlek kom ut 1921. Det finns kopplingar.

Den fria kvinnan, den udda fågeln som inte tycks beröras av andras känslor utan självklart följer sin egen väg, gör det hon vill, både en symbol för dekadens och ett ideal att sträva mot på något plan. Men även här finns ju missbruket som en del i den kompotten, och vad är hönan, vad är ägget? Karaktärerna kanske inte kröp in under skinnet på mig, vilket de kanske gjort om jag tagit mig tiden att läsa den långsamt, läsa den högt, låtit den ta plats i mig. Jag kommer ändå att minnas dem, deras säregna relationer, det svävande i deras kommunikation, och jag kommer att minnas det uppbrutna narrativet som trots allt inte leder en vid handen utan gör en till medskapare i läsningen. Jag tycker ju om den sortens berättande, när skrivsättet blir en del av gestaltningen, som skapar den säregna stämningen. Och jag vill läsa mera av Barnes, till exempel novellsamlingen Natt bland hästar.

Titel: Nattens skogar
Orginaltitel: Nightwood
Författare: Djuna Barnes
Översättare: Thomas Warburton
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 1936, denna utgivning 2018

>>Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

>>Eller hitta den på Bokbörsen >>

>>Eller på Bokus >>

>>Eller låna på ett bibliotek>>

>>Andra bokbloggar om Nattens skogar >>

Mina läsprojekt

Publicerad den av mina

Mer eller mindre tydliga läsintentioner, som alla får varsin kategori på bloggen så man kan följa utvecklingen av dem. Sorterar upp detta tydligt årsskiftet 19/20, så inlägg skrivna före det kommer förmodligen inte med, men jag ser de flesta av dem som projekt som inte bara löper för 2020, utan på längre sikt. Varje projekt/tagg har också ett eget inlägg med en uppdaterad lista av vad jag avverkat, dessa startar januari 2020 eftersom det känns för meckigt att försöka gå igenom gamla inlägg. Dessutom skriver jag kanske inte reflektioner på alla böcker.
I övrigt försöker jag ge böckerna relevanta etiketter för de ämnen de handlar om, de länder författarna kommer ifrån och författarnas namn etc.

NO BUY-utmaningen och Olästhyllan
Under 2020 har jag planerat att inte köpa en enda ny bok. Jag äger redan sjukt mycket olästa böcker, och det finns ju bibliotek etc, men det kommer ändå att bli en svår utmaning eftersom jag har ett extremt ha-begär när det gäller böcker och gärna hänger med i aktuell utgivning osv.
Jag har dock formulerat en liten klausul för second hand-böcker, där vinsten går till välgörenhet (Röda korset, Myrornas) och det lilla projekt jag har att unna mig en bok från källaren varje gång jag besöker Bokcafé Pilgatan (det är också en form av välgörenhet, eller ett stödjande av en mycket fin verksamhet och kan också sägas vara ett litet moment 22-projekt eftersom jag dessutom är delägare i Bokcafé Pilgatans ekonomiska förening, but there you go) och från Mingus (systerantikvariatet) because because. Men utöver det ska jag inte köpa nåt, pinky promise!
Det sagt tar jag gärna emot donationer av böcker, så mycket ni vet det, och blir glad för alla böcker jag får. Dessutom kan jag stilla en del av mina ha-begär genom att köpa in böcker till Holas bibliotek och mina kurser. Men ändå!
Kategorier: Olästhyllan (för alla böcker jag läser ur min redan gedigna TBR-bokhylla), och Källarböcker (om jag skriver inlägg om böcker jag köpt därifrån)

Reading the classics: 1001 books you must read before you die (all editions)
Följer framförallt goodreads-listan som fyller på (men inte tar bort) från alla utgivningar av boken 1001 books you must read before you die. Vill så mycket här, läsa antikens klassiker, läsa moderna klassiker, läsa icke-västerländska klassiker, men tänker att det mesta ändå kan samlas in under detta projekt, och det som inte gör det faller kanske in i mina andra läsprojekt istället.
Just nu sugen på att läsa de grekiska dramerna (som inte ens är med i 1001 books eftersom den fokuserar på romaner), Den gudomliga komedien och Decamerone, samt att jag håller på med Prousts På spaning efter den tid som flytt, så vi får väl se hur det går med det under året och framöver.
Kategori: Reading the classics

Lars Widding: i kronologisk ordning
Eftersom Lars var min farfars bror vill jag gärna läsa hela hans utgivning. Ett sätt att angripa det är kronologiskt, att följa hans författarskap och hur det växte fram. Vissa titlar jag har redan läst, så vi får se om jag läser igen eller hoppar över dem.
Kategori: Widdings fotspår

Kartan: att läsa världen
Jag vill bredda min läsning och inte fastna i västerländsk kanon. Därför försöker jag pricka in så många länder som möjligt, och får samtidigt en översikt på vad som eventuellt är överrepresenterat och underrepresenterat.
Kategori: Kartan

Nyutgivet på svenska
Vill förstås följa med i utgivningen under året (och det blir nog ett par år tillbaka också, som får räknas in, en femårsgräns kanske?). Både svenska på originalspråk och översatt till svenska.
Kategori: Nyutgivet svenska

Nyutgivet på engelska
Alltså inte bara engelskspråkig, utan också litteratur översatt till engelska. Senaste fem åren.
Kategori: Nyutgivet engelska

Livsberättelser: Memoarer och biografier
Eftersom jag undervisar i biografiskt berättande vill jag alltid hålla mig ajour och dessutom läsa klassikerna inom memoarer och biografier (främst självbiografier).
Kategori: Livsberättelser

Poetik: Om skrivande
Jag läser också en uppsjö metodböcker om skrivande, eller poetiker där författare skriver om skrivande.
Kategori: poetik

Poesi
Vill läsa så mycket poesi som jag mäktar med.
Kategori: Poesi

Sci-fi/speculative/dystopi
Läser gärna sci-fi och spekulativ litteratur, både nyutgivet och klassikerna på området, särskilt intresserad av feministisk sci-fi och dystopier.
Kategori: Sci-fi/spekulativ/dystopi

Postmodern twist: experimentell litteratur
Också något jag vurmar för och därför får det också en egen kategori/tagg.
Kategori: Postmodern twist

Skrivet av kvinnor
Det ger sig själv uppenbarligen, i min läsning, att jag läser mer kvinnor än män, men jag lyfter gärna fram det så att det blir tydligt också.
Kategori: Skrivet av kvinnor

Svårläst
Inlägg där jag läser och kommenterar kring böcker som jag finner särskilt svåra att läsa och behöver läsa högt, i portioner. Just nu läser jag ”Om mörker” av Josefine Klougart
Kategori: Svårläst

Jag har också en kategori för böcker jag fått som recensionsexemplar och härmed skriver om, en för grafiska romaner, en kategori för när jag skriver om skrivande och en övergripande kategori för skönlitteratur.

Kommer kanske på fler taggar, etiketter och kategorier såsmåningom, och måste städa upp bland gamla inlägg för att det ska få sin fulla funktion med just taggarna, men huvudlinjerna finns åtminstone representerade här.

Skrivcafé: Orlando av Virginia Woolf

Publicerad den av mina

Är du rädd för Virginia Woolf? Nej jag tänkte väl det.

Orlando. Har ni sett filmen? Jag såg den, på filmfestivalen i Göteborg nån gång då jag bodde där, på Draken. Den stannade kvar i mig, vissa filmer känns som poesi. Boken läste jag för några år sedan för första gången, och har nu bläddrat i den igen. På senaste tiden har jag intresserat mig för olika sätt att bryta sig ur det konventionella kronologiska, beskrivande berättandet. I princip alltid, har jag siktet inställt på litteratur som går utanför normer, som bryter av. På ett plan är Orlando en ganska konventionell bok. En biografi, den följer Orlandos liv från sexton års ålder. Men på många andra plan är den verkligen inte inom normen. Ta en sådan sak som ”biografskrivarens” kommentarer till läsaren, tex. Eller att Orlando vaknar upp i Konstantinopel och finner sig vara förvandlad till kvinna. Eller att Orlando fortsätter att leva, utan att åldras nämnvärt, i trehundra år till. Normalt? Nja, inte direkt. I love it!

Jag räknar med många intressanta diskussioner ikväll, om både innehåll och berättarstruktur. Om ni kan koncentrera er på litteraturen när  jag bakat så sjukt goda kakor. De spruckna chokladdrömmarna speciellt, vansinnigt.

Fika: spruckna chokladdrömmar, aprikosbollar med eau de vie och vit choklad, bananbröd med valnötter och choklad samt sesamknäcke med ost. Recept publiceras i separata inlägg i dagarna efter caféet.

 

Skrivcafé Orlando

Slutsåld i denna upplaga på Norstedts, synd. Men för den som läser på engelska går det bättre. Billigt på Bokus, Adlibris, och e-bok på CDON >>

Filmen kan du också hitta på CDON >>

Skrivcafé: New York-trilogin av Paul Auster.

Publicerad den av mina

Alla som känner mig vet kanske inte att jag bott ett halvår i New York. Numera brukar jag lämna ute den detaljen då jag pratar om min flytt tillbaka till Umeå, eftersom den kommer med en lång (eller kort men förvirrande) förklaring. Men låt oss säga att jag gärna hade bott kvar om det gått. Haft kvar mitt kvarter på Manhattan, min tvättomat, mitt café i bottenplanet, min utsikt över hustak. På sätt och vis gör det fortfarande ont att vidröra allt som har med den staden att göra, men när det handlar om en av de mest omtalade städerna i världen så går det ju inte att komma undan, och det är ju för att det är så mycket fint som kommer därifrån som det gör lite extra ont. Så låt oss istället fokusera på det fina, och lägga min personliga historia åt sidan för en stund.

Skrivcafé Paul Auster

Paul Auster, ni vet? Jag blev egentligen mera bekant med hans litteratur genom hans hustru, Siri Hustvedt, vars böcker jag föll pladask för. Lite sådär att hans var ett namn jag hört talas om, som man skulle ha läst, men som jag liksom svepte över. Hursom fann jag när jag väl tog tag i saken, att jag ju också gillar det han skriver. New York-trilogin är invecklade postmoderna deckarhistorier med en slags konspirationsgrund. Auster tar in meta-element, som suddar ut gränserna mellan berättelse och verklighet, exempelvis genom att skriva in sig själv i den första boken, Stad av glas. Det blir en slags cirkelrörelse, där man är mer förvirrad när man slutat läsa, än man var innan man började. Och det är väl lite av poängen? Att man ska börja fundera  på vad som är verkligt och inte? Deckargåtorna naggar kvar i ens sinne.

Det är också en lek eller studie i identitetsproblematik. Vem är vem, egentligen? Den forne poeten Quinn, som numera skriver deckare om detektiven Max Wok, under pseudonymen William Wilson, blir uppringd och misstagen för att vara privatdetektiven Paul Auster, och dras in i en märklig och invecklad gåta. Mr Blue som blir kontrakterad av mr White att övervaka mr Black, som sitter och skriver en bok. Barndomsvännen (och misslyckade författaren) som blir uppringd av författaren Fanshawes fru, när denne försvunnit och överlåtit sina outgivna manuskript till denne barndomsvän, som tar över Fanshawes liv och fortsätter söka efter honom… Allt går in i varandra, och karaktärer återfinns i de olika böckerna, korsreferenser, författaren (den riktiga, Paul Auster) är med både som fiktiv karaktär och som förmodat sig själv, fast i den fiktiva världen… Det är en berg och dal-bana att läsa dessa böcker, och det är värt det.

Fika på skrivcaféet denna gång: krämig rödvinbärspaj, spröda vaniljdrömmar, kanelbullebollar samt fröknäcke med koriandersmör. Recept kommer i separata inlägg (länkas in här när de är publicerade).

Skrivövningen? Inledningsscenen till Stad av glas, där detektivförfattaren Quinn blir uppringd av en mystisk person, som frågar efter Paul Auster, privatdetektiven. I er version helt enkelt att er huvudkaraktär blir uppringd och misstagen/förväntad vara någon annan, och ”spelar med” för att se vad som händer. Med eller utan metareferensen att den som söks bär samma namn som dig som författare…

Det blev många intressanta variationer på denna igår, och en tapper (och förvånansvärt ändå stor) skara som tog sig till caféet trots det obehagliga och överraskande snö/slaskvädret!

Paul Austers New York-trilogi finns i en fin samlingsutgåva publicerad på Norstedts, med ett underfundigt och underhållande förord skrivet av Jonas Hassen Khemiri. För dig som vill beställa boken eller läsa mer om den: Bokus, Adlibris, CDON. Eller låna på biblioteket, givetvis!