Kategori: Sci-fi/spekulativ/dystopi

Moll av Elisabeth Rynell

Publicerad den av mina

Det första jag tänker är att ja, skönt. Hon har hittat sin berättelse igen. Skrivandets sinne var ju en slags ”skrivkrampsbok”, ansatser, börjor, glimtar. Jag tycker mycket om den boken, men jag tänkte ändå att det är berättelserna hon vill kunna skriva igen, och här är den. Och språket, tänker jag, är enklare än det varit. Säger jag utan att ha läst om eller kikat i de äldre Rynell-böcker jag läst, men det är något jag tänker. Enklare, mer precist. Ibland lite övertydligt, det hade inte behövts. Men jag uppskattar den enkelheten trots att jag också älskar tillkrånglade stilar. Berättelsen, ja ska man sammanfatta handlar det om en medelålders kvinnas utstötthet ur samhället, och trasigheten mellan henne och hennes dotter som uppstod då maken dog. Simple as that, except it’s not. Det är också en bok om en dyster, dystopisk framtid där glesbygden är helt befriad från infrastruktur och där människor som inte är tillräckligt nyttiga forslas bort från städerna. Däribland Moll, huvudpersonen, som rymmer från evakueringsbussen för att klara sig själv därute i obygden. Och det går, bättre än väntat. Det är också som någonting så fint med berättelsen, att den fokuserar på det som går, inte på det som är förfärligt. Den får till och med sluta lyckligt, omän lite tilltufsat, för fint får det ju inte vara. Och jag känner det där gamla ilet i kroppen, att själv flytta ut till någon avfolkad by och leva avsides, den tanken som alltid nästan dyker upp, i liknande skildringar. Om jag bara hade bil, om jag bara hade nog med jobb digitalt så jag skulle reda mig (och om jag inte hade familj, förstås).

Jag läser den ute på Bastuskär, inte så avskilt från resten av samhället som dit Moll kommer, men tillräckligt för att jag ska känna någon slags liknelse. Jag läser den nästan i ett svep också. För mig sällar den sig till raden av romaner skrivna av svenska författare, där jag räknar Anne Swärd och Malin Nord, säkert någon mer. Starka kvinnoberättelser. Goda berättare. Jag tänker också på Sorgens princip, för det lite liknande dystopiska samhället (som dock är än mer dystert i Sorgens princip) och på Enhet av Nina Hemmingsson, som också handlar om att forsla bort medelålders, onyttiga personer från det mer ”produktiva samhället”. Båda pekar ut kulturarbetare som överflödiga, och visst finns här en känga åt kulturpolitiken i dagens samhälle, och ja, hur samhället ser ut och vart det är på väg över huvud taget. Dystopin ligger i tiden nu, den är liksom oundviklig.

Titel: Moll
Författare: Elisabeth Rynell
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2017

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Moll >>

Mina läsprojekt

Publicerad den av mina

Mer eller mindre tydliga läsintentioner, som alla får varsin kategori på bloggen så man kan följa utvecklingen av dem. Sorterar upp detta tydligt årsskiftet 19/20, så inlägg skrivna före det kommer förmodligen inte med, men jag ser de flesta av dem som projekt som inte bara löper för 2020, utan på längre sikt. Varje projekt/tagg har också ett eget inlägg med en uppdaterad lista av vad jag avverkat, dessa startar januari 2020 eftersom det känns för meckigt att försöka gå igenom gamla inlägg. Dessutom skriver jag kanske inte reflektioner på alla böcker.
I övrigt försöker jag ge böckerna relevanta etiketter för de ämnen de handlar om, de länder författarna kommer ifrån och författarnas namn etc.

NO BUY-utmaningen och Olästhyllan
Under 2020 har jag planerat att inte köpa en enda ny bok. Jag äger redan sjukt mycket olästa böcker, och det finns ju bibliotek etc, men det kommer ändå att bli en svår utmaning eftersom jag har ett extremt ha-begär när det gäller böcker och gärna hänger med i aktuell utgivning osv.
Jag har dock formulerat en liten klausul för second hand-böcker, där vinsten går till välgörenhet (Röda korset, Myrornas) och det lilla projekt jag har att unna mig en bok från källaren varje gång jag besöker Bokcafé Pilgatan (det är också en form av välgörenhet, eller ett stödjande av en mycket fin verksamhet och kan också sägas vara ett litet moment 22-projekt eftersom jag dessutom är delägare i Bokcafé Pilgatans ekonomiska förening, but there you go) och från Mingus (systerantikvariatet) because because. Men utöver det ska jag inte köpa nåt, pinky promise!
Det sagt tar jag gärna emot donationer av böcker, så mycket ni vet det, och blir glad för alla böcker jag får. Dessutom kan jag stilla en del av mina ha-begär genom att köpa in böcker till Holas bibliotek och mina kurser. Men ändå!
Kategorier: Olästhyllan (för alla böcker jag läser ur min redan gedigna TBR-bokhylla), och Källarböcker (om jag skriver inlägg om böcker jag köpt därifrån)

Reading the classics: 1001 books you must read before you die (all editions)
Följer framförallt goodreads-listan som fyller på (men inte tar bort) från alla utgivningar av boken 1001 books you must read before you die. Vill så mycket här, läsa antikens klassiker, läsa moderna klassiker, läsa icke-västerländska klassiker, men tänker att det mesta ändå kan samlas in under detta projekt, och det som inte gör det faller kanske in i mina andra läsprojekt istället.
Just nu sugen på att läsa de grekiska dramerna (som inte ens är med i 1001 books eftersom den fokuserar på romaner), Den gudomliga komedien och Decamerone, samt att jag håller på med Prousts På spaning efter den tid som flytt, så vi får väl se hur det går med det under året och framöver.
Kategori: Reading the classics

Lars Widding: i kronologisk ordning
Eftersom Lars var min farfars bror vill jag gärna läsa hela hans utgivning. Ett sätt att angripa det är kronologiskt, att följa hans författarskap och hur det växte fram. Vissa titlar jag har redan läst, så vi får se om jag läser igen eller hoppar över dem.
Kategori: Widdings fotspår

Kartan: att läsa världen
Jag vill bredda min läsning och inte fastna i västerländsk kanon. Därför försöker jag pricka in så många länder som möjligt, och får samtidigt en översikt på vad som eventuellt är överrepresenterat och underrepresenterat.
Kategori: Kartan

Nyutgivet på svenska
Vill förstås följa med i utgivningen under året (och det blir nog ett par år tillbaka också, som får räknas in, en femårsgräns kanske?). Både svenska på originalspråk och översatt till svenska.
Kategori: Nyutgivet svenska

Nyutgivet på engelska
Alltså inte bara engelskspråkig, utan också litteratur översatt till engelska. Senaste fem åren.
Kategori: Nyutgivet engelska

Livsberättelser: Memoarer och biografier
Eftersom jag undervisar i biografiskt berättande vill jag alltid hålla mig ajour och dessutom läsa klassikerna inom memoarer och biografier (främst självbiografier).
Kategori: Livsberättelser

Poetik: Om skrivande
Jag läser också en uppsjö metodböcker om skrivande, eller poetiker där författare skriver om skrivande.
Kategori: poetik

Poesi
Vill läsa så mycket poesi som jag mäktar med.
Kategori: Poesi

Sci-fi/speculative/dystopi
Läser gärna sci-fi och spekulativ litteratur, både nyutgivet och klassikerna på området, särskilt intresserad av feministisk sci-fi och dystopier.
Kategori: Sci-fi/spekulativ/dystopi

Postmodern twist: experimentell litteratur
Också något jag vurmar för och därför får det också en egen kategori/tagg.
Kategori: Postmodern twist

Skrivet av kvinnor
Det ger sig själv uppenbarligen, i min läsning, att jag läser mer kvinnor än män, men jag lyfter gärna fram det så att det blir tydligt också.
Kategori: Skrivet av kvinnor

Svårläst
Inlägg där jag läser och kommenterar kring böcker som jag finner särskilt svåra att läsa och behöver läsa högt, i portioner. Just nu läser jag ”Om mörker” av Josefine Klougart
Kategori: Svårläst

Jag har också en kategori för böcker jag fått som recensionsexemplar och härmed skriver om, en för grafiska romaner, en kategori för när jag skriver om skrivande och en övergripande kategori för skönlitteratur.

Kommer kanske på fler taggar, etiketter och kategorier såsmåningom, och måste städa upp bland gamla inlägg för att det ska få sin fulla funktion med just taggarna, men huvudlinjerna finns åtminstone representerade här.

Enhet av Ninni Holmqvist

Publicerad den av mina

Dystopier kryllar det av nuförtiden. Den här publicerades 2006, så om det verkligen är  en boom bara just nu vet jag inte om man kan säga. Det är väl ett ständigt återkommande sätt att hantera nutida frågeställningar och problem, farhågor och situationer. Men kanske hade den här fått större genomslag om den publicerades nu? Fast jag vet inte, den behandlar inte dystopin utifrån miljöhotet. Eller? Det kanske förresten visst ligger där under ytan, även det är mer ett politiskt obehagligt scenario, åldersdiskrimination, nyttighetsaspekter etc, som utspelar sig här. Och en kritisk blick på en kritisk blick (inte en felskrivning) på hur kulturutövare ses av nyttosamhället.

Enhet. Det är dit man kommer om man inte är en nyttig person, efter en viss ålder. 50 om man är kvinna, och inte har fött ett barn. Vilken ålder det är på män minns jag inte, men det är senare, och om man inte har ett ”nyttigt” arbete. Så tex alla som arbetar med kultur hamnar där till slut. Enheten är ett slutet litet samhälle  i samhället, där de som hamnar där har ”allt det de behöver”. Mat, egen lägenhet, fina trädgårdar, bibliotek, fritidssysselsättningar. Men. Såklart finns det ett men. Du är övervakad, även inne på toaletten, överallt. Och du måste vara med i olika experiment. Enheten är helt enkelt ett testlaboratorium med mänskliga testsubjekt. Boken är skriven i retrospektiv, huvudpersonen berättar om sin tid på Enheten, för att efterlämna något slags spår.

Det jag tycker bäst om i den här boken är hur huvudpersonen långsamt bryts ned, och börjar se felet i systemet och hur hon kanske ska kunna undkomma det. Redan innan är hon skeptisk, till att ses på det sätt hon gör, som ”onyttig”, till att måsta lämna sin stora kärlek – hunden. Till det cyniska sätt man ser på tvåsamhet och barnaalstrande. Det är en kritik mot det likriktade samhället, att vara till nytta, att vara en del i kugghjulet. Ninni Holmqvst är en god berättare, jag läser utan att stanna upp och fundera särskilt mycket. Det är i mina ögon ett gott betyg.

Den påminner till stor del om The Lobster, en film där människor som inte lyckats hitta en partner kommer för ett sista försök att para ihop sig med någon, och om man misslyckas blir man förvandlad till ett djur.

Det var bekvämare än jag hade kunnat föreställa mig. Eget rum med badrum, eller snarare en egen svit, för det var två rum: ett sovrum och ett vardagsrum med pentry. Det var ljust och rymligt, modernt utrustat och smakfullt inrett i sobra färger. Minsta skrymsle var visserligen kameraövervakat, och strax skulle jag förstå att där även fanns dolda mikrofoner. Men kamerorna var inte dolda. I varje takhörn satt en – liten men fullt synlig – och i varje vrå och prång som inte gick att se från taken; inne i garderoberna till exempel, och bakom dörrar och utskjutande skåp. (…) Det var inte meningen att man skulle kunna ta livet av sig eller skada sig själv på något annat sätt. Inte här. Inte när man väl var på plats. Det borde man ha klarat av innan, om man nu bar på sådana tankar.

Titel: Enhet
Författare: Ninni Holmqvist
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2006

Se om du kan hitta boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus>>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om >>

Den lysande världen av Margaret Cavendish

Publicerad den av mina

Jag fastnade för att läsa boken då det stod om den att det var den första utopin skriven av en kvinna, och även den första feministiska utopin, och blev nyfiken på vad det kunde vara för slags idealvärld som beskrivits av en kvinna på sextonhundratalet.

Idémässigt håller den inte riktigt ihop, det är en del märkligheter med hur de tar sig eller inte tar sig mellan de olika världarna, men jag är beredd att lägga ganska mycket åt sidan för att förundras över det faktum att en kvinna skrivit denna skildring på sextonhundratalet. 1666 för att vara exakt, vilket är ett lite roligt årtal att notera. I denna utopi är grundstoryn alltså att en ung kvinna kidnappas av en friare som hon inte velat gifta sig med, men naturen eller gudarna eller vad man nu ska kalla det, kommer till hennes hjälp och blåser upp en kraftig storm som gör att den båt de färdas på hamnar längst ut på Nordpolen, där männen (som uppenbarligen är av en sämre konstitution än denna fantastiska kvinna) fryser ihjäl, och kvinnan på något underligt vis hamnar i en annan värld, som förenas med hennes värld endast genom att de möts vid polerna. I denna andra värld finns en massa djurmänniskor, och de är alla vänliga och fredliga och för henne till kejsaren, som blir så överväldigad av henne (varför framkommer inte riktigt) att han gifter sig med henne (inget heller om huruvida detta var önskvärt för kvinnans del, som ju inte vill gifta sig med vem som helst precis, men nåväl) och gör henne till härskarinna över hela den världen. Sedan följer en serie naturvetenskapliga och filosofiska undersökningar av den värld hon befinner sig i, genom att hon sätter samman forskningssällskap och rådfrågar de olika djurmänniskorna om deras specialitéer. Tydligen skrev Margaret Cavendish även sådana böcker, så att hon var en filosof och tänkare på sin tid (om än inte uppmärksammad eller erkänd).

Det som jag framför allt tar fasta på är två saker i den här verkligen fantastiska världsbeskrivningen. Det ena är att hertiginnan av Newscastle (dvs Margaret Cavendish själv) framträder i boken i egen hög person, som den själ som skall vara kejsarinnans sekreterare, och alltså också författare av boken. Ett metaperspektiv! Jag älskar metaperspektiv! Och så tidigt också, 1666… Det andra är också ett metaperspektiv, men på ett annat sätt, nämligen att de talar om möjligheten att skapa egna världar, genom att tänka ut dem i sitt huvud, vilket refererar tillbaka till att det är detta som Margaret Cavendish själv gjort, och på så vis fått möjlighet att härska över en hel värld. Två lager av meta som möts i boken, med andra ord. Sedan finns det förstås en tredje sak att förundra sig över, nämligen det feministiska perspektivet att i den här boken är det två kvinnor som är de aktiva, de styrande och helt enkelt hjältarna i sagan, och det utan att göra några särskilda krusiduller kring det.

Filosofiskt och såklart även vetenskapligt, finns det en hel del skavanker, men det är ju mätt med mitt moderna tankemått, så jag tror knappast att det är rättvist. Vad visste man på 1600-talet i vetenskapsväg? Det är ändå fascinerande att studera hur kejsarinnan och hertiginnan i boken resonerar och funderar och filosoferar över olika saker och ting. Mest roligt hade jag åt denna passage, där kejsarinnan frågar ut fisk- och maskmänniskorna (som varande naturfilosofer) om maskars uppkomst:

Den första gruppen, sade de, bestod av alla djur som har olika kön, förutom av flera andra djur; därefter kom en grupp, som till större delen består av de djur vi kallar för insekter, som alstras av orsaker som inte har någon likhet eller likformighet med sin avkomma, till exempel larver, som föds ur ost, och flera andra, som alstras ur jord, vatten och liknande.

Men kejsarinnan sade, att det finns en viss likhet mellan maskar och ost, för ost innehåller inte något blod, och inte heller larver; de smakar dessutom nästan som ost. De svarade att detta inte bevisade något, för larver har en synlig, lokal och framåtgående rörelse, som ost saknar. Kejsarinnan svarade, att när all denna ost blivit till larver, skulle den kunnas sägas ha en lokal och framåtgående rörelse. De svarade att när osten genom sin egna, överförda förändrades till larver, var den inte längre ost.

Alltså åh, ostfilosofi!

Som sagt finns det en del brister i hennes maktperspektiv, som tex inte räknar kejsarinnans anfall och förstörelse i kriget som någon blodspillan (i krig är allt tillåtet? eller bara att ”pöbel” inte räknas som människoliv?) samt hertiginnans ärelystnad och fåfänga att vilja härska över en värld (vad innebär det egentligen?) men man kan knappast läsa det med moderna tankegångar och göra rättvisa åt de enastående funderingar och tankar som faktiskt får plats i boken. Lite gammaldags förstås, lite omständligt ibland och kanske inte världens mest lysande språk, omän den beskriver en fantastisk lysande värld och är väl värd att läsas!

Köp boken på Bokus >> eller Adlibris >>

Till denna bok bakade jag en ”lysande kaka”, nämligen en mandeltårta med smörkräm, då jag hade med denna på Skrivcafé summer edition.

Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén

Publicerad den av mina

Dystopi. Var och varannan bok som ges ut just nu verkar vara en dystopi, och inte mig emot egentligen. Dystopier är samhällskritik, mestadels. Ett sätt att hantera hur det ser ut i dagens samhälle genom att förstora/förvränga någon del av vart det är på väg, och sätta det i en framtidsmiljö. Vilket ger en friheten att spekulera, ”hur skulle det bli om…?”

I ”Sorgens princip” drivs världen på känslan sorg, som utvinns på konstgjord väg, tror man, efter ett första försök med mänskliga ”donatorer” som utdömdes som för farligt. Sorgen är i boken den starkaste känslan, den som kan generera mest energi. Det borde man kanske filosofera lite över, att det inte är hat, eller ens kärlek, eller någon annan känsla som tex förvåning eller glädje. Sorg. Det får mig att tänka på Elisabeth Rynells ”Moll”, en annan dystopisk roman som efter vad det verkar, tematiskt är ganska lik Sorgens princip. Jag måste läsa den. Men, min egen tolkning av det är kanske att det är den mest rådande  känslan inför framtiden just nu? Att vi känner sorg för vad som hittills gjorts och en slags hopplöshet inför framtiden. En sorg som tas ut i förväg kanske, över att jorden kommer att gå under. Den manar inte ens riktigt till aktion eller innehåller något slags hopp, som Kallocain, 1984, etc. Även i Philip Teirs ”Så här upphör världen” är det uppgivenhet som härskar. I ”smekmånader” kanske inte uppgivenhet, men en tolerans, en acceptans. Det känns lite läskigt, när man tänker på det på det sättet.

Nåväl. Sorgens princip läste jag ryckigt. Delvis på mobilen, som ebok, delvis i pappersboken som jag ju ändå köpt. Kanske lämpar den sig bättre för en helkväll i fåtöljen med filt och té, jag tror att jag hade funnit ett flyt i texten bättre då. Den växlar mellan två perspektiv, två kvinnors berättelser som också knyts samman till slut, två som ändå ser lite annorlunda (mer humant) på världen och också straffas därefter. Världen är indelad i mobila och stationära, där de mobila är de som har status. De stationära står för arbetarna i fabrikerna, som behandlas synnerligen obehagligt. I den här världen byts ens kroppsdelar ut till proteser allteftersom man blir sjuk eller skadas. Det slår mig att det krävs en viss sorts skador för att kräva just proteser, och det verkar vimla av dem – kanske är sjukdomar inte lika vanliga och människorna lever längre, men deras kroppar slits ut? Förmodligen något sådant. De rika kan få biologiska proteser med specialfunktioner som höjer sinnesupplevelserna. De fattiga får nöja sig med skrotdelar i metall. Det finns många intressanta detaljer i denna bok, och den visuella vinsten är stor. Folktomma städer med övergivna hus, människorobotar, en grå och förstörd natur. Kanske saknar jag ett perspektiv som beskriver de mobila mer dock, får en ganska ensidig bild av hur det är att vara underdog i det här samhället. Men så är boken inte så lång heller. Inte helgjuten just därför, kanske. Det finns mer att skriva om i den här världen, mer att skildra.

Stöd din lokala bokhandel! Köp lokalt i Umeå på Bokcafé Pilgatan >>

annars finns den också på Adlibris >> och Bokus >>