-
The ventriloquist’s tale av Pauline Melville
The ventriloquist’s tale – Buktalarens berättelse.Boken börjar med en ramberättelse, buktalaren själv som med en rapp, fyndig, lite galen röst berättar sin egen historia i korta drag, men sedan, som berättare bör (enligt honom själv) försvinner in i bakgrunden när han går över till att berätta den historia han vill berätta. Jag lockades av den där rösten, tonen i den, och blev lite besviken när berättarstilen sedan gick över till en allvetande berättare som växlade fokus och ganska styltigt ”talade om” vad olika karaktärer kände och tänkte. Det fanns ett flyt och en attityd i ramberättelsen, som jag inte riktigt uppfattade i huvudberättelsen. Kanske har det med språket att göra?…
-
I sommar blir det nog bättre av Sisko Savonlahti
Den här boken var en sådan skön pausläsning för mig. Jag såg den på snabblånshyllan i biblioteket, där jag var för att hämta två bokklubbsböcker (Nej och åter nej av Nina Lykke, samt Liknelsen om sådden av Octavia E. Butler) och eftersom jag mindes att den skulle ha något att göra med en författares vardagssituation, så drog jag den med mig av bara farten. De böcker jag påbörjat har liksom känts tröga att läsa, inget riktigt flyt eller sug fastän jag tycker om dem och såklart vill läsa klart dem. Men det är som att de kräver något av mig, att jag ska pussla ihop något, och känns något om…
-
The painted bird av Jerzy Kosinski
LÄS EJ DENNA BOK. Så. Nu har jag varnat er. Och om ni på något sätt är kräsmagade så läs inte heller min recension, för den går inte att skriva utan att nämna de onämnbara händelser som är vardagsmat (bokstavligen) i denna bok. Så läs inte om du på något sätt är känslig för våld, utsatthet, sexuella övergrepp osv. Jag har haft svårt att samla mina ord för att beskriva det jag känner då jag läser den här boken. Kanske kan jag dela upp det i två saker: dels äckel för det spår i boken som endast består i att radda upp de äckligaste, hemskaste, mest mardrömslika misshandelsscenarion, tortyr, våldtäkter…








