-
Så här upphör världen av Philip Teir
En sommar på landet, i sommarstugan vid havet i Österbotten, med pappan som nyss fått veta att han nog inte har något jobb efter sommaren vilket han förtiger, med en tonårsdotter som håller på att växa upp och hatar allt men blir kär, en son som utforskar och filosoferar över världen, en mamma som skriver, en grannfamilj som består av en gammal ”vän” till mamman och hennes nya man + en drös med uppgivna miljöpassivister som har gett upp på att rädda världen. Men så här upplevde jag den: Jag tycker att Philip Teirs bok är tråkig, eftersom den bara skildrar en verklighetstrogen familj. Den har inget psykologiskt djup och…
Du kanske också gillar
Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
Moll av Elisabeth Rynell
Sund av Tove Folkesson
-
De polyglotta älskarna av Lina Wolff
Jag har läst ut ”De polyglotta älskarna”. Jag nästan avskyr när jag vet att vissa älskar en bok och vissa tycker den är dåligt skriven, och den är hyllad eller sågad eller något annat. Oavsett åsikt, så färgar det ju min läsning och jag börjar leta eller förvänta mig saker. Den här gången handlade det om att någon i min närhet inte tyckte den var bra skriven. Det handlar framförallt om berättarperspektivet, och han är kanske en expert på området, eller försöker vara, eller helt enkelt har en väldigt bestämd åsikt om det, om ansvaret i det. Och ur den synpunkten har han rätt, får jag förmoda, vi har…
-
Källarhundarna av Tove Mörkberg
Källarhundarna läser jag ut på mindre än tio minuter, tror jag. För mig är det nog inte är diktsamling. Det är snarare en diktsvit, en enda lång dikt, uppdelad på korta sekvenser av 3-5 rader. Ingenting går förlorat i den ”snabba” läsningen. Jag slukar den, snarare, och dess minimalistiska form gör att dikten är lätt att ta till sig. Korta betraktelser inifrån en avdelning, presumptivt psyk, låst avdelning. Vi följer ett diktjag, som återkommer, andra som återkommer, ett vi som hon ömsom beskriver, ömsom identifierar sig med i dess brokighet. ”Vi svär över byråkratin / ekonomin / och kaffet”. En del av viet, vi mot dom, vi – de galna…
Du kanske också gillar
Jag i andra: porträtt på prosa av Maria Wine
Den vita boken av Han Kang
Marken av David Väyrynen
-
Ensamheten värst av Siri Johansson
Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på – men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir – är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes…
