-
Vänd om min längtan av Ann-Luise Bertell
Vänd om min längtan är ett slags utvandrarepos, som det annonseras på baksidan, en berättelse från och om emigrationen, men den liknar inget jag läst i den genren innan. Boken berättas både utifrån Maria Alinas perspektiv som gammal kvinna på väg in i döden, som skriver brev till sindotter Lidia, brev som både vill berätta varför det blev som det blev, men på något sätt ändå inte klandrar sig själv, utan bibehåller sin rätt. Jag uppfattar hennes position som fortsatt sval, men att hennes ”mask” eller den hårda hållning som lagts på för att klara sina svåra beslut och konsekvenserna av dem, ändå bänds upp en aning. I det andra…
-
Inlandet av Elin Willows
Inlandet. För mig är det så uppenbart att hon är deprimerad, även om hon kanske inte fattar det själv eller skulle benämna det så. Som Elin sa på Ordcaféet så är jagberättare bedrägliga, de låter en bara veta det de vill lämna ut, resten ligger dolt inom dem. Problemet med denna jagberättares utestängande av läsaren är att det hon låter komma fram, den verkligheten hon lever i, är snudd på för tråkig att följa. Jag säger ”snudd” eftersom jag ändå läste ut den, även om den gav mig en fadd känsla av panik över hennes sysslolöshet. Någon tyckte att meningslösheten eller långsamheten i boken ingav ett lugn. Elin svarade att…
-
Kärlekshandlingar av Jeffrey Eugenides
Jag läste och lyssnade på denna i flera versioner under läsningens gång. Pocketbok på svenska, samt ljudbok och ebok på engelska, lite beroende på situationen där jag läste. Det gick förvånansvärt bra att hoppa mellan språken, fast jag uppskattar nog att kunna läsa/lyssna på engelska om jag kan, om boken är skriven på det språket. Det händer ju alltid något i översättningen. Den handlar om kärlek. Engelska titeln, the Marriage Plot, tyckte jag var märklig tills jag gjorde kopplingen till huvudpersonen Madeleines uppsats (den delen hade jag läst på svenska, så jag uppfattade inte titeln eller gjorde kopplingen mellan uppsatsen och bokens handling förrän ganska sent i boken) och då…
-
Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
Boken handlar om häxprocesserna i Sverige, och den plats där de härjade som värst och där flest kvinnor och även barn avrättades, var i Torsåker i Ångermanland, ett stenkast från den folkhögskola jag arbetar på, Hola folkhögskola. Där har de också inrättat ett Häxmuseum, där man berättar om häxprocesserna i Europa och Sverige, och specifikt där på orten. Vägen till Bålberget utspelar sig alltså på denna plats, och på fyra tidsplan, i fyra olika perspektiv. I bokens första del följer vi pappan Jacke och hans relations- och familjekriser, som står som bakgrundsfond för att han börjar släktforska, och finner släktens koppling till de som närvarade under häxprocesserna. Det leder till…
-
Låt oss förvandlas av Kristian Lundberg
Jag läser Lundbergs diktsamling som dikter om döden, hans (textjagets) föräldrars död. Den ena kanske som kanske just nyligen skett, den andra äldre, av äldre datum, en kropp i ett träd. De döda. Det finns en rörelse i dikten: låt det ske. Du har redan lämnat oss, förvandlas till lämna mig inte nu, som också avslutar samlingen. En oförsoning ändå, med döden? En ovilja att trots allt lämnas? Varför modern? Det är inte självklart. Jag tar referenser från tidigare böcker, där han skriver om sin mamma, kanske Yarden? Eller den där andra boken jag lyssnade på men inte lyssnade klart, vad hette den? Och allt ska vara kärlek (jag slutade…
-
Ædnan av Linnea Axelsson
Berättande dikter, epos. Den har fått kallas det, och ja, det är ju ett mellanting. Inte bara poesi och liksom inte så ”mångtydig” som enskild lyrik kan vara, utan berättande, narrativ dikt med karaktärer, historia, utveckling. Första delen består av ett historiskt parti, som berättar om en samisk familj som får två söner, den ena stark och frisk, Aslat, och den andra svag och egen, Nila. Familjen påverkas av svenskarnas intrång på den samiska marken och de tvångsförflyttningar som sker. Aslat dör alltför ung, och Nila tas till slut in på anstalt. I de andra delarna följer vi en familj i nutid, framförallt Lise som växer upp mer eller mindre…
-
Solomons sång av Toni Morrison
Det första som möter en i Solomons sång, är bilden av en man som hoppar från sjukhusets tak, eftersom han tror att han kan flyga, en kvinna som tappar sin korg med tygrosor, som sprids för vinden, medan hon själv faller faller till gatan med förlossningsvärkar. I scenen finns även en fattigt klädd kvinna som sjunger ”O sugar man done fly away”. Och där, i de detaljerna, har man också fröerna eller trådarna till hela boken kondenserade i en endaste scen, utan att man riktigt anar där i början, hur det hela hänger samman. De sista trådarna läggs på plats först på de sista sidorna. Men allt finns där, mer…
-
Händelsehorisonten av Balsam Karam
Det tog ett tag för mig att förstå sammanhanget i början av boken. Vad som berättades och hur, och vem som berättade. Längre in blev det tydligare, perspektivet klarare och berättelsen började ta form. Efter att ha läst klart boken, och också lyssnat på Karams författarbesök på Bokcafé Pilgatan, förstod jag att det hade att göra med vem berättaren egentligen är. Att det är en person som bevittnar och redogör för en händelse som utspelar sig i ett nu, och blickar tillbaka på vad som ledde upp till denna händelse. Det var tvunget att vara en berättare som är utifrån, som betraktar ur ett delvis medverkande perspektiv men är tillräckligt…
-
Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa
Abdellah Taïa skildrar i denna bok emotionella, ofta ”patetiska” (med meningen känslosamt oreflekterade) brev från och till olika viktiga människor som har stor påverkan på den marockanska Ahmeds liv och sin syn på sig själv och sin homosexualitet, som ger oss pusselbitar av hur han uppfattar sig själv och sin situation. Boken består av fyra brev. Det första, riktat till berättarens mor, som är död, är ett brev där han ”gör upp” med modersrelationen. Det andra brevet är riktad till Ahmed, där en bortglömd älskare ”gör upp” med honom, och genom detta svarsperspektiv rannsakar berättaren sig själv och sina handlingar i kärlek. Det tredje är ett avskedsbrev från Ahmed till…
-
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård
En elvaårig flicka bestämmer sig för att sluta prata strax efter att hennes pappa har dött. Hon har önskat att han ska dö. Hon vet att Gud hjälpt henne med detta. Hon har bett till Gud att döda hennes pappa. Genom boken får vi följa flickans perspektiv, som pö om pö avslöjar mer och mer om hennes liv, den skådespelande mamman, hennes bror som skapar musik, pappans sjukdom och hur den brutit ned familjen. Men familjen är ljus. Så ljus. Mammans ljus räcker till för alla. Bakom orden anar man motsatsen, ett evigt kämpande att ”hålla skenet uppe” som i boken blir nästan bokstavligt. Flickan är i en ålder där…