-
Hjärnan darrar av Klara Wiksten
Hjärnan darrar är en seriebok med kortare serier som noveller, som berättar om särskilda människor som Klara mött. Klara är själv en av karaktärerna i boken, men fokus ligger främst på de lite udda, egenartade personligheter som hon möter i olika ”åtgärdsprogram”, arbetsträningar och jobbsökarkurser etc., som bygger på verkliga människor. För varje novell är det främst en karaktär som står i centrum för berättelsen, men många fler får också plats. Berättelserna, såsom jag uppfattar det, vill både lyfta fram dessa människor och ge dem en röst, och samtidigt hylla dem för att de är just sig själva. I detta, utan att det direkt uttalas i berättelserna, uppfattar jag också…
-
Barnet av Olivia Bergdahl
En sonettkrans, vad innebär det? En av de mer komplicerade saker i poesin man kan ge sig på, nämligen att skapa en krans, en ring av 15 sonetter, där slutraden i varje sonett blir förstaraden i nästa, och dessutom bildar en ”mästarsonett” i slutet. En sonett har fem takter i varje rad, som bidrar till dess rytm. Det finns också flera varianter av sonetter, där rimmen går lite olika. Barnet är skriven som en Petrarca-sonett, där rimmen går ABBA CDE CDE, dvs att slutordet i rad A rimmar med nästa rad A:s slutord, slutordet i rad B rimmar med nästa rad B:s slutord etc. Temat i denna sonettkrans är uppväxt;…
-
Enhet av Ninni Holmqvist
Dystopier kryllar det av nuförtiden. Den här publicerades 2006, så om det verkligen är en boom bara just nu vet jag inte om man kan säga. Det är väl ett ständigt återkommande sätt att hantera nutida frågeställningar och problem, farhågor och situationer. Men kanske hade den här fått större genomslag om den publicerades nu? Fast jag vet inte, den behandlar inte dystopin utifrån miljöhotet. Eller? Det kanske förresten visst ligger där under ytan, även det är mer ett politiskt obehagligt scenario, åldersdiskrimination, nyttighetsaspekter etc, som utspelar sig här. Och en kritisk blick på en kritisk blick (inte en felskrivning) på hur kulturutövare ses av nyttosamhället. Enhet. Det är dit man…
-
Bete sig av Linda Jones
Jag vill också hyra en stuga i skogen i all ensamhet och bara vara. Åh vad den känslan är stark! Den kommer framemot slutet av boken, för i början är det uppbyggande av både detta ATT (var det innebär) ha åkt till en stuga mitt i obygden, och varför hon är där, de händelser som ledde upp till att Stina känner att hon behöver en paus från omvärlden, kraven, ”livet” såsom andra planerat det. På det planet är det en viktig bok för unga vuxna. Det är ärligt talat inte så jävla bråttom som det påstås. Varken med barn och familj eller med utbildning och ”framtiden”. Framtiden är jävligt lång,…
-
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm
”Allt skrivande börjar i ordlöshet.” I ordlöshet. Jag smakar på det. Det liknar min tanke om poesin som språket för det som inte går att säga. Min subjektiva poetik. Det där snuddandet, det där man vill få fatt i, den där nya tanken, den där insikten, den där känslan. Vi cirklar runt samma tanke, samma idé. Det börjar där, i trevandet efter vad det nu är man känner att man måste skriva fram, sätta ord på. Och boken, dikten, det konstnärliga uttrycket är svaret på den oställda frågan, det är varje människas försök att formulera det ordlösa. Jag ska fatta mig kort. Vi på Pilgatan är glada över att presentera…
-
Björnkvinnan av Karolina Ramqvist
En märklig berättelse som lika mycket handlar om att skriva, söka sin berättelse, om hur den letar sig in i och påverkar ens egna liv, som om själva ämnet, Björnkvinnan, den kvinna som satts i land på en öde ö och överlever under två år. Inte helt själv, inte utan resurser, men ändå, och ilandsatt som ett straff, för otukt, för att hon (troligen) älskade en man som hennes förmyndare inte godkände, om jag har tolkat berättelsen rätt. Och grundberättelsen är både obetydlig, och fundamental. Det jag framförallt tar med mig är berättelsen om att skriva, att vara en skrivande människa, att inte kunna skriva och vad det gör med…
-
De oroliga av Linn Ullman
En berättelse om ett äktenskap som inte ens blev ett lagställt äktenskap, och en dotter som är resultatet av det. Eller kanske snarare en berättelse om livet efter att äktenskapet sprack, att växa upp i det och försöka göra sig en verklighet av spillrorna av deras kärlek. Linn Ullman skriver att hon aldrig minns dem tillsammans. Det var antingen bara hon och mamma, Liv Ullman eller bara hon och pappa, Ingmar Bergman. Hon berättar om dem ur sitt eget perspektiv, mot fonden av hennes eget liv och hennes egna erfarenheter. Mot slutet av Bergmans liv, började hon spela in intervjuer tillsammans med honom, på hans begäran eller önskan. Han ville…
-
Minnen av framtiden av Siri Hustvedt
Jag läste en recension i DN som gjorde mig konfunderad innan jag läste boken, och såhär i efterhand undrar jag om hon som skrev den verkligen läste boken, eller om hon försökte skumma sig igenom den för att bli först med sin recension. Jag har inte kvar den och kanske borde jag gå igenom den igen innan jag publicerar denna (det kommer jag inte att göra), men av vad jag minns av den blev jag mest bara beklämd. Minnen av framtiden handlar om den unga författaren som kommer till New York för att ge sig själv ett år av skrivande. Och levande, som det visar sig och som jag tänker…
-
Au pair av Cecilia Hansson
Boken handlar om en person som försöker förstå sin tid som au pair i Wien, och den kärlekshistoria som inte blev av, som inleddes där och som satte spår i berättarens fortsatta liv. I bokens början återvänder berättaren till Wien, besöker de gamla platserna och skriver till liv i de minnen som utspelade sig där. Premissen är att hon söker svar, att hon behöver skriva fram det som skedde, såsom jag uppfattar det. Berättelsen blir ett slags varvande mellan minnena, och det spår det satt i henne. Som läsare följer du med i hennes minnen av de olika märkliga familjer hon arbetar för, och hennes mer eller mindre misslyckade lektioner…
-
Orm med två huvuden av Anneli Jordahl
Böcker om att skriva. Att skriva om att skriva för att ta sig fram till vad man måste skriva. Det verkar komma en punkt för alla som skriver, då de känner sig tomma, inte har hittat nästa gripande skrivämne, när man bär på önskan, behovet, vanan att skriva men inte har ett pågående arbete som slukar en, och passionen, behovet, vanan famlar i luften. En författare skriver med sig själv som en del av materialet, hur mycket fantasi och hittepå det än är så grundar det sig i författarens inre, författarens mentala förmåga att hitta på, att treva efter, söka det där som vill formuleras, den där berättelsen som vill…