Hjärnan darrar av Klara Wiksten

Hjärnan darrar är en seriebok med kortare serier som noveller, som berättar om särskilda människor som Klara mött. Klara är själv en av karaktärerna i boken, men fokus ligger främst på de lite udda, egenartade personligheter som hon möter i olika ”åtgärdsprogram”, arbetsträningar och jobbsökarkurser etc., som bygger på verkliga människor. För varje novell är det främst en karaktär som står i centrum för berättelsen, men många fler får också plats. Berättelserna, såsom jag uppfattar det, vill både lyfta fram dessa människor och ge dem en röst, och samtidigt hylla dem för att de är just sig själva. I detta, utan att det direkt uttalas i berättelserna, uppfattar jag också en kritik av samhället och dessa åtgärdsprograms fyrkantighet, och ett ifrågasättande av deras syfte. Den uttalas som sagt inte, utan formas i mig då jag läser och får ta del av dessa människor och de situationer de befinner sig i.

Serieformatet, text tillsammans med bilder, och i det här fallet också en ”rå” teckningsstil, som dessutom lämnar kvar suddningar och inte är tillrättalagda, blir också en del av uttrycket, endast text eller endast bild hade berättat en annan historia, och hade kanske inte heller lyckats nå fram på samma sätt. Texter skrivna till bilder får ofta en koncentrerad karaktär, nästan som poesi, eftersom mycket ska uttryckas på liten plats, och det i sig skapar också en särskild känsla. I dessa serier får ofta vad karaktärerna tänker större plats i texten, än vad som faktiskt sägs i rummet, och det skapar en särskild dynamik.

Jag intervjuade Klara Wiksten om denna bok och om hennes skaparprocess. Ni kan ta del av videon här: