Skrivande
-
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det verkligen handlar om. Som alltid med Kristian Lundberg så är vi helt nära själva skrivprocessen, och det som skrivs fram är försök att tala om något som är svårt att sätta ord på. Han vill berätta om kärleken, som inte skrevs om i Yarden. Han vill, han försöker, men det går inte. Istället berättar han mer om Yarden, mer om det svåra livet för de som arbetar där, svartjobben, hur de papperslösa blir blåsta av sina egna landsmän, det är satt i system. Och han berättar om sin mammas galenskap, hans faders alkoholism och den otrygga uppväxten. Om sin egen alkoholism,…
-
Jag är Istanbul av Malin Isaksson
Långsamt. Allting i den här boken går långsamt. Vi följer Malins vardag i Istanbul, som är vardag men också är allting annorlunda, för att de är där, i Istanbul, och för att Malins pappa gått bort, hennes mamma är dålig. Hon måste hitta sig själv på nytt i och på grund av den skiftning som sker, som både flytten och döden innebär. Långsamt skriver hon fram sina dagar, undersöker sina egna reaktioner, upplevelser och minnen. En parallell med barndomsminnen kopplade till fadern skymtar här och var. Det ”farliga” med att bo i en stad som Istanbul ifråga om våld och säkerhet, instabilitet, reflekteras och skrivs fram, utifrån vad Malin är…
-
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm
”Allt skrivande börjar i ordlöshet.” I ordlöshet. Jag smakar på det. Det liknar min tanke om poesin som språket för det som inte går att säga. Min subjektiva poetik. Det där snuddandet, det där man vill få fatt i, den där nya tanken, den där insikten, den där känslan. Vi cirklar runt samma tanke, samma idé. Det börjar där, i trevandet efter vad det nu är man känner att man måste skriva fram, sätta ord på. Och boken, dikten, det konstnärliga uttrycket är svaret på den oställda frågan, det är varje människas försök att formulera det ordlösa. Jag ska fatta mig kort. Vi på Pilgatan är glada över att presentera…
-
Riktiga Elsie av Elsie Johansson
En självbiografi, där fokus ligger på vad som formade henne till författare, eller hur hennes väg till författarskapet såg ut. Liv och skapande sammanblandat, det ena inte möjligt utan det andra. Barn till fattig familj, knappa förhållanden, men element i livet som hon tagit med sig in i författarskapet. Hon skriver med varsam hand om sina föräldrar, sina syskon, de andra människorna i hennes barndom och liv, hennes första make. Jag kan ana en liten rädsla att såra, att rättfärdiga och förlåta, före vi riktigt får veta vad som hänt. Kanske finns det en andra risk, om den ena är att skriva för mycket i affekt och gnälla, vara arg,…
-
Jag är en litterär masochist
180408 dagbok, Litteratur och Retur. En morgon efter en dag och kväll med intryck. LitteraTur och Retur, ett möte över Kvarken, halsen som vi fick lära oss. Österbotten och Västerbotten. Melankoli, brutal humor, bottnisk landsbygd, komplicerad moderskärlek, gränser, dystopi som samhällsreflektion, hemmalöshet, komplicerandet av soliga dagar. Intryck, och kunskap. Anne-Luise Bretells bok som bygger på hennes mormors erfarenhet av amerikaemigration, som jag ska tipsa en kursdeltagare om och förstås också läsa själv, lite finsk brutal humor av Peter Sandström som också visade sig vara en välvillig och intresserad konversatör, poesi- och fotoframträdandet av Patricia Rodas som var fantastiskt fint, jag tar med mig det till mitt eget skapande. Hur man…
-
Under all denna vinter av Negar Naseh
170715 arbetsdagbok? sängen ateljén, 09:40 (innehåller spoilers) Så det var skriva jag skulle göra? Läser ut Under all denna vinter av Negar Naseh, och börjar läsa hennes arbetsdagbok. Det slår mig direkt, hur mycket mer jag tycker om att läsa den, än själva berättelsen, särskilt som den slutade så okontrollerat och onödigt. Jag tyckte inte om hennes huvudkaraktär. Jag tyckte inte om den pretentiösa blicken på Norrland hon hade, eller hennes fisförnäma klassbakgrund som hon fortfarande närde. Jag kunde inte känna med henne. Beskrivningarna av designerlamporna, den flärdfulla studion, överflödet som inte motiverades (ärvda tillgångar? hennes arbete översättare? kan knappast ge så mycket, vad, hennes man en känd musiker eller?…
-
Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid
Snäckorna från Barcelona, där jag nyss låtit fötterna sköljas över av höstvarma vågor, passade plötsligt in i måndagens litterära tema, även om snäckorna kanske ser annorlunda ut i den karibiska övärlden? Vi diskuterade en självbiografisk bok, där berättaren ibland är otydlig och svävande, inte helt pålitlig. Är det en biografi över hennes döda mor, eller en biografi över henne själv? Kanske bådadera. Ett starkt perspektiv och en stark berättelse, är det likafullt, om en kvinna som står på egna ben och inte knyter an till någon, har blivit kapad från och därför också fortsätter att kapa, alla band till andra. Hon älskar sig själv, skriver hon, och hon blir inte…
-
Bland träden av Gyrðir Elíasson
Novellsamlingen Bland träden är fylld av korta, ofta absurda och märkliga, ibland ”övernaturliga” utsnitt, så korta att de nästan inte ens kan kallas noveller. Själv säger han att ”Jag är inte säker på att det är noveller faktiskt, man kan kanske beskriva dem mer som skisser, vissa är mer dikter än noveller” i en artikel i DN. Och det kände vi nog av lite också, ,när vi läste den i måndags på skrivcaféet. Samtalet efter uppläsningen, som jag gjorde slumpvis för att ge ett brett urval på hur hans noveller kan se ut, rörde sig kring frågor som: är det meningen att man ska förstå? Ska man läsa dem mer som dikter än…
-
Skrivcafé: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Min fantastiska väninna – ja skulle jag nämna några av mina egna så skulle jag kunna berätta länge om hur fantastiska de är. Men, nu är det förstås inte mina fantastiska väninnor som står i fokus, utan Elena Ferrantes. Eller Elena Grecos, som hon heter i boken – är det en självbiografi eller lite mer åt det autofiktonella hållet? Eller helt och hållet hittepå? Egentligen spelar det inte så stor roll. Självbiografisk form, är det hursomhelst. Boken har blivit hyllad världen över, och när jag försöker sätta fingret på exakt VAD det är som de tycker är så fantastiskt med den, tycks det ändå glida undan. Ett starkt porträtt av kvinnlig vänskap, skriver…
-
Skrivcafé: Sebastian Knights verkliga liv av Vladimir Nabokov
Imorgon kör jag sista skrivcaféet för denna säsong, med inspiration från Vladimir Nabokovs ”Sebastian Knights verkliga liv”. Jag har ju läst metalitteratur denna termin (förutom att jag skrivit en magisteruppsats om poetiker – puh!) och denna bok har ofta nämnts. Och visst är metanivåerna många: det är en fiktiv biografi över en fiktiv författare, men som utger sig för att vara den ”sanna” historien om denne författare, skriven av hans bror, som inte nämns vid namn men vid något tillfälle får initialen V. Vladimir själv? Sebastian Knights litteratur beskrivs också i biografin, och även han leker med berättarperspektiv och berättarstrukturer. Mycket intressant! Ikväll blir det kakbuffé, + en pavlova. Fast…