-
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det verkligen handlar om. Som alltid med Kristian Lundberg så är vi helt nära själva skrivprocessen, och det som skrivs fram är försök att tala om något som är svårt att sätta ord på. Han vill berätta om kärleken, som inte skrevs om i Yarden. Han vill, han försöker, men det går inte. Istället berättar han mer om Yarden, mer om det svåra livet för de som arbetar där, svartjobben, hur de papperslösa blir blåsta av sina egna landsmän, det är satt i system. Och han berättar om sin mammas galenskap, hans faders alkoholism och den otrygga uppväxten. Om sin egen alkoholism,…
Du kanske också gillar
De oroliga av Linn Ullman
Tung av Kiese Laymon
Minnen av framtiden av Siri Hustvedt
-
Mor om natten av Niels Fredrik Dahl
En undersökande livsberättelse, om författarens mor, hennes sista tid i livet och den dagbok hon skrivit under sina mörkaste år, som denna bok tar avstamp i. Det är också ett självporträtt, en berättelse om författarens egna alkoholism och tillkortakommanden i livet, som jag ser som en förlängning av den manodepressivitet som modern tycks ha lidit av. Det är fint att få bilden av mamman genom sonen, det är inte förskönat, han skriver naket om hur de inte haft så bra kontakt, ingen särskilt bra relation, att han inte velat ha hennes dagbok men tagit emot den ändå. Det finns en motvillighet i att skriva om henne, eftersom det också visar…
-
Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård
En berättelse inifrån psyket. Om att åka in och ut där, om ECT (elbehandling) och hur det sker ”på löpande band” inne på avdelningen, alldeles oavsett minnesförlusterna och att det inte alls verkar ha någon verkan, om man ska tro jagberättaren. Det är ett berättande som ligger nära upplevelsen, som läsare förstår jag, eller tänker jag att jag förstår, att jaget verkligen varit med om hur det är att ligga inne på psyket, navigera på avdelningen. Vi följer hennes tankar, hennes beskrivande. Jaget berättar om behandlingarna på det som hon kallar ”fabriken”, och liknelsen blir gestaltad som om det verkligen vore så, bilden blir oerhört levande. Jaget berättar också om…
- Livsberättelser, Nyutgivet svenskt, Okategoriserade, Recensionsexemplar, Romaner, Skrivet av kvinnor
Mammajournalerna av Helene Rådberg
Helene berättar om en mamma, sin mamma, en olycklig, ofullbordad kvinna som aldrig egentligen fick möjlighet och utrymme att bli den människa hon hade kunnat bli. Snärjd av mödraskapet, ensam vårdnad, lämnad av sin man/fadern till flickan och sedan även en lillebror, som hon adopterar bort. I beroendeställning, upplever jag det som, till männen i sitt liv, hela livet genom. En människa som inte blir sedd, som får piller istället för terapi, som inte klarar av verklighetens ok. Hon skriver om att vara dotter, vanmakten hon känner som dotter, hur mammans mående och livsbeslut påverkat henne i hennes uppväxt. Rädslan för att också vara psykiskt sjuk, oviljan att hamna i…
Du kanske också gillar
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Tung av Kiese Laymon
De oroliga av Linn Ullman
-
Kärlekshandlingar av Jeffrey Eugenides
Jag läste och lyssnade på denna i flera versioner under läsningens gång. Pocketbok på svenska, samt ljudbok och ebok på engelska, lite beroende på situationen där jag läste. Det gick förvånansvärt bra att hoppa mellan språken, fast jag uppskattar nog att kunna läsa/lyssna på engelska om jag kan, om boken är skriven på det språket. Det händer ju alltid något i översättningen. Den handlar om kärlek. Engelska titeln, the Marriage Plot, tyckte jag var märklig tills jag gjorde kopplingen till huvudpersonen Madeleines uppsats (den delen hade jag läst på svenska, så jag uppfattade inte titeln eller gjorde kopplingen mellan uppsatsen och bokens handling förrän ganska sent i boken) och då…
-
Källarhundarna av Tove Mörkberg
Källarhundarna läser jag ut på mindre än tio minuter, tror jag. För mig är det nog inte är diktsamling. Det är snarare en diktsvit, en enda lång dikt, uppdelad på korta sekvenser av 3-5 rader. Ingenting går förlorat i den ”snabba” läsningen. Jag slukar den, snarare, och dess minimalistiska form gör att dikten är lätt att ta till sig. Korta betraktelser inifrån en avdelning, presumptivt psyk, låst avdelning. Vi följer ett diktjag, som återkommer, andra som återkommer, ett vi som hon ömsom beskriver, ömsom identifierar sig med i dess brokighet. ”Vi svär över byråkratin / ekonomin / och kaffet”. En del av viet, vi mot dom, vi – de galna…
