-
Moll av Elisabeth Rynell
Det första jag tänker är att ja, skönt. Hon har hittat sin berättelse igen. Skrivandets sinne var ju en slags ”skrivkrampsbok”, ansatser, börjor, glimtar. Jag tycker mycket om den boken, men jag tänkte ändå att det är berättelserna hon vill kunna skriva igen, och här är den. Och språket, tänker jag, är enklare än det varit. Säger jag utan att ha läst om eller kikat i de äldre Rynell-böcker jag läst, men det är något jag tänker. Enklare, mer precist. Ibland lite övertydligt, det hade inte behövts. Men jag uppskattar den enkelheten trots att jag också älskar tillkrånglade stilar. Berättelsen, ja ska man sammanfatta handlar det om en medelålders kvinnas…
-
Enhet av Ninni Holmqvist
Dystopier kryllar det av nuförtiden. Den här publicerades 2006, så om det verkligen är en boom bara just nu vet jag inte om man kan säga. Det är väl ett ständigt återkommande sätt att hantera nutida frågeställningar och problem, farhågor och situationer. Men kanske hade den här fått större genomslag om den publicerades nu? Fast jag vet inte, den behandlar inte dystopin utifrån miljöhotet. Eller? Det kanske förresten visst ligger där under ytan, även det är mer ett politiskt obehagligt scenario, åldersdiskrimination, nyttighetsaspekter etc, som utspelar sig här. Och en kritisk blick på en kritisk blick (inte en felskrivning) på hur kulturutövare ses av nyttosamhället. Enhet. Det är dit man…
Du kanske också gillar
Jag är Istanbul av Malin Isaksson
Minnen av framtiden av Siri Hustvedt
Nattens skogar av Djuna Barnes
-
Händelsehorisonten av Balsam Karam
Det tog ett tag för mig att förstå sammanhanget i början av boken. Vad som berättades och hur, och vem som berättade. Längre in blev det tydligare, perspektivet klarare och berättelsen började ta form. Efter att ha läst klart boken, och också lyssnat på Karams författarbesök på Bokcafé Pilgatan, förstod jag att det hade att göra med vem berättaren egentligen är. Att det är en person som bevittnar och redogör för en händelse som utspelar sig i ett nu, och blickar tillbaka på vad som ledde upp till denna händelse. Det var tvunget att vara en berättare som är utifrån, som betraktar ur ett delvis medverkande perspektiv men är tillräckligt…
-
Så här upphör världen av Philip Teir
En sommar på landet, i sommarstugan vid havet i Österbotten, med pappan som nyss fått veta att han nog inte har något jobb efter sommaren vilket han förtiger, med en tonårsdotter som håller på att växa upp och hatar allt men blir kär, en son som utforskar och filosoferar över världen, en mamma som skriver, en grannfamilj som består av en gammal ”vän” till mamman och hennes nya man + en drös med uppgivna miljöpassivister som har gett upp på att rädda världen. Men så här upplevde jag den: Jag tycker att Philip Teirs bok är tråkig, eftersom den bara skildrar en verklighetstrogen familj. Den har inget psykologiskt djup och…
-
Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén
Dystopi. Var och varannan bok som ges ut just nu verkar vara en dystopi, och inte mig emot egentligen. Dystopier är samhällskritik, mestadels. Ett sätt att hantera hur det ser ut i dagens samhälle genom att förstora/förvränga någon del av vart det är på väg, och sätta det i en framtidsmiljö. Vilket ger en friheten att spekulera, ”hur skulle det bli om…?” I ”Sorgens princip” drivs världen på känslan sorg, som utvinns på konstgjord väg, tror man, efter ett första försök med mänskliga ”donatorer” som utdömdes som för farligt. Sorgen är i boken den starkaste känslan, den som kan generera mest energi. Det borde man kanske filosofera lite över, att…
