-
Sötvatten av Akwaeke Emezi
Det här var en bok som jag direkt var tvungen att klicka hem, då jag såg vad den handlade om. Ett splittrat psyke, multipla personligheter som är andar från igboreligionens myter. Klick. Att den också baseras på författarens egen historia, och hens resa i både inre och yttre bemärkelse, för att hitta sig själv, sina rötter och sin identitet, lockade bara ännu mer. Vi får följa Ada genom hennes inneboende ogbanje, först som ett kollektivt vi – de andar/gudar som följt Adas själ in i hennes kropp men på grund av ett misstag blivit kvar som ett medvetet kollektivt vi, vilket alltså inte ska ske. De berättar om deras ursprung,…
-
Augusti-rapport
Att jag läser så mycket varje månad, beror såklart mycket på att jag lyssnar på en massa böcker. Om jag inte lyssnade (vilket jag kan göra då jag gör annat, som att åka buss/tåg, hushållssysslor, ligger sömnlös) skulle jag såklart läsa betydligt mindre. Ibland minns jag inte om jag läst eller lyssnat. Ibland har jag gjort både och. Vissa böcker går bättre att lyssna på än andra, lättast är om det är ”straight stories”, det vill säga en enda berättare/huvudperson som följs genom boken, samt att den inte hoppar för mycket i tid. Vissa böcker är omöjliga att lyssna på. Vissa böcker läser jag istället högt, oftast poesi. Poesi blir…
-
The ventriloquist’s tale av Pauline Melville
The ventriloquist’s tale – Buktalarens berättelse.Boken börjar med en ramberättelse, buktalaren själv som med en rapp, fyndig, lite galen röst berättar sin egen historia i korta drag, men sedan, som berättare bör (enligt honom själv) försvinner in i bakgrunden när han går över till att berätta den historia han vill berätta. Jag lockades av den där rösten, tonen i den, och blev lite besviken när berättarstilen sedan gick över till en allvetande berättare som växlade fokus och ganska styltigt ”talade om” vad olika karaktärer kände och tänkte. Det fanns ett flyt och en attityd i ramberättelsen, som jag inte riktigt uppfattade i huvudberättelsen. Kanske har det med språket att göra?…
-
I sommar blir det nog bättre av Sisko Savonlahti
Den här boken var en sådan skön pausläsning för mig. Jag såg den på snabblånshyllan i biblioteket, där jag var för att hämta två bokklubbsböcker (Nej och åter nej av Nina Lykke, samt Liknelsen om sådden av Octavia E. Butler) och eftersom jag mindes att den skulle ha något att göra med en författares vardagssituation, så drog jag den med mig av bara farten. De böcker jag påbörjat har liksom känts tröga att läsa, inget riktigt flyt eller sug fastän jag tycker om dem och såklart vill läsa klart dem. Men det är som att de kräver något av mig, att jag ska pussla ihop något, och känns något om…
-
The painted bird av Jerzy Kosinski
LÄS EJ DENNA BOK. Så. Nu har jag varnat er. Och om ni på något sätt är kräsmagade så läs inte heller min recension, för den går inte att skriva utan att nämna de onämnbara händelser som är vardagsmat (bokstavligen) i denna bok. Så läs inte om du på något sätt är känslig för våld, utsatthet, sexuella övergrepp osv. Jag har haft svårt att samla mina ord för att beskriva det jag känner då jag läser den här boken. Kanske kan jag dela upp det i två saker: dels äckel för det spår i boken som endast består i att radda upp de äckligaste, hemskaste, mest mardrömslika misshandelsscenarion, tortyr, våldtäkter…
-
Juli-rapport
Jag läste arton böcker i juli. OCH hade en läsfri vecka då jag inte fick läsa någonting alls, för jag började känna att det gick lite överstyr och jag ville se vad jag kom på att göra istället. Det blev ungefär så att jag såg en film om en författare och lyssnade på radioprogram om litteratur och fotograferade mer, möblerade om i biblioteket/mitt hem och gjorde lite andra saker som jag vill göra men som har hamnat på efterkälken. Och så började jag titta på hus och kanske sånärsom hittat ett som jag vill ha fast nu hänger det på banken osv. Så det kan hända saker när man inte…
-
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det verkligen handlar om. Som alltid med Kristian Lundberg så är vi helt nära själva skrivprocessen, och det som skrivs fram är försök att tala om något som är svårt att sätta ord på. Han vill berätta om kärleken, som inte skrevs om i Yarden. Han vill, han försöker, men det går inte. Istället berättar han mer om Yarden, mer om det svåra livet för de som arbetar där, svartjobben, hur de papperslösa blir blåsta av sina egna landsmän, det är satt i system. Och han berättar om sin mammas galenskap, hans faders alkoholism och den otrygga uppväxten. Om sin egen alkoholism,…
-
Halvårs-summering
Januari: Grand mal, Linda Boström Knausgård Nattmusik för dagsländor, Eva-Stina Byggmäster Down below, Leonora Carrington Beautiful losers, Leonard Cohen Alkestis, Euripides I rörelse, Athena Farrokhzad Om mörker, Josefine Klougart Pachinko, Min Jin Lee Hot Milk, Deborah Levy Nära det vilda hjärtat, Clarice Lispector Spår av Antigone, Christina Ouzuonidis Grief is the thing with feathers, Max Porter Madonna, Sara Vilnius Miss Pettigrew lives for a day, Winifred Watson Där rinner en älv genom Saivoumuotka by, Pia Mariana Raattamaa Visén Vinternoveller, Ingrid Rishöj Februari: Mother winter, Sophia Shalmiyev Mammajournalerna, Helene Rådberg Nattmannen, Ingela Strandberg Baserad på en sann historia, Delphine de Vigan Om man håller sig i solen, Johanna Ekström The well…
-
Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone
Handlingen i korthet: en fråga om ofrivillig graviditet versus ofrivillig barnlöshet, med historier som korsar varandra. En berättelse om fattiga versus rika i Bologna. Med risk för att resten av texten kan innehålla spoilers, läs inte om ni vill att den ska fortsätta vara spännande. Två huvudhistorier, som korsar varandra genom olika beröringspunkter, genom hur människorna i dem känner varandra, men utan att helt smälta samman. Det ena perspektivet den unga modern, gravid vid sjutton års ålder, ska hon behålla barnet eller adoptera bort det? Det andra det ofrivilligt barnlösa paret, som misslyckas med IVF och allt vad det heter, ska de till slut bli godkända som adoptivföräldrar? Hur deras…
-
Moll av Elisabeth Rynell
Det första jag tänker är att ja, skönt. Hon har hittat sin berättelse igen. Skrivandets sinne var ju en slags ”skrivkrampsbok”, ansatser, börjor, glimtar. Jag tycker mycket om den boken, men jag tänkte ändå att det är berättelserna hon vill kunna skriva igen, och här är den. Och språket, tänker jag, är enklare än det varit. Säger jag utan att ha läst om eller kikat i de äldre Rynell-böcker jag läst, men det är något jag tänker. Enklare, mer precist. Ibland lite övertydligt, det hade inte behövts. Men jag uppskattar den enkelheten trots att jag också älskar tillkrånglade stilar. Berättelsen, ja ska man sammanfatta handlar det om en medelålders kvinnas…