-
Sjöhästar av Niklas Mesaros
Boken handlar om ett ungt par på väg att göra slut, och berättas från den enas perspektiv. Vi följer Nilo genom en vecka i november, som börjar med att partnern Nasim säger att de kanske måste ta en paus. Genom återblickar, samtal, tankar och en del dramatiska händelser får vi veta hur deras förhållande börjat, allt de varit med om, och att kärleken är stark. Det följande jag skriver skulle kunna ses som en spoiler, men samtidigt upplever jag att man förstår att det är det romanen handlar om. Men för den som absolut inte vill veta mer än den initiella handlingen så kan ni sluta läsa här. Inte oväntat…
Du kanske också gillar
Barnet av Olivia Bergdahl
Jag är Istanbul av Malin Isaksson
Broderier av Burcu Sahin
-
Jag i andra: porträtt på prosa av Maria Wine
Porträtt på prosa. Jag tänkte nog då jag läste titeln, att ”jag” skulle träda fram mer. Men jag möts av korta litterära och poetiska porträtt av olika udda och egensinniga människor. Men så är det väl ändå ofrånkomligen så att så som man porträtterar en annan person, också säger något om sig själv? Jag slås då jag läser av en önskan att veta vilka hon porträtterar, att få en vidare bild, en djupare kunskap. Nu blir det ett fint galleri av olika typer av människor, karaktärer. Någon borde skriva varje karaktärs egen berättelse, tänker jag, ta avstamp i dessa porträtt och skriva vidare. Som att porträtten inte räcker då? Kanske,…
-
Under a glass bell av Anaïs Nin
Anaïs. Jag har älskat henne sen jag först började läsa dagböckerna då jag var tonåring. Dagböckerna visade mig både ett sätt att kommunicera med mig själv, att sätta ord på känslor, möten, livet, och visade mig att man kan vara kvinna och konstnär, kvinna och författare, och vad det innebär. I dagböckerna finns hennes glöd och hennes tvivel kring sitt eget skrivande, och det var förbannat viktigt för mig att få ta del av det. Jag inser också att det tidigt satte spår också i mitt eget skrivande och varande, upptäckten av hennes dagböcker var både ett aha! någon känner som jag, och ett aha! så kan man också göra/vara/tänka/känna…
-
Incestens hus av Anaïs Nin
Jag tänker att det är ett drömtillstånd, eller ett surrealistiskt skildrande av en medvetandeström, där drömtillvaron, drömtankarna, ligger nära eller parallellt med det medvetna. Drömmen som känslomässig metafor: i den drömlika poesin kan den verkliga känslan gestaltas. Men riktigt så enkelt är det inte, den blir en surrealistisk drömberättelse genom jaget, duet, Sabina, Jeanne, den förlamade mannen Lot, den mänskliga kristus… Det är en slags saga, mytiskt skriven, omskriven poetiserad verklighet och ja, metaforbelastad till bristningsgräns och bilder som bryter mot varandra, bryter ”regler”, men jag uppfattar det som medvetet. Ett ”både och”, ingenting är någonsin endast det ena. Om det brinner, drunknar man. Inget egentligt narrativ. Allt sker i…
Du kanske också gillar
Källarhundarna av Tove Mörkberg
Jag i andra: porträtt på prosa av Maria Wine
Ædnan av Linnea Axelsson
-
Den vita boken av Han Kang
Detta skrev jag då jag precis avslutat läsningen av boken, med min tunna blyertspenna på ett den sista vita sidan: I mångt och mycket handlar denna bok om sorgen över en förlorad storasyster, en som inte fick leva, men vars existens påverkar jaget genom hela hennes barndom och lever kvar i henne. Genom det vita sträcker hon ut en hand för att försona sig med, gestalta den förlorade systern. Det är också en lovsång till det vita och en bok full av hopp som aktiveras av det vita i en slags meditation. Funderar också på den inte uttalade diskursen om ”vithet” kontra annorlundaskap som finns med under ytan. Subtilt, men…
