-
Dina händer var fulla av liv, av Suad Ali
Jag har längtat efter berättelser som denna. Och när jag läser tänker jag på hur viktig roll skönlitteraturen kan spela, i att få mig som läsare, som inte har dessa erfarenheter, som är så långt från det som man kan vara i princip – att komma några steg närmare in i att förstå. Jag grät på bussen. Det brukar jag inte göra. Och det var inget effektsökeri i den scen som orsakade de tårarna, det var inget ”tycksyndom”, det var gestaltning. Jag var med och upplevde. Jag uppskattar att vi får berättelsen från hennes barndom till hennes nu. Boken inleds med en scen från nuet – Noora befinner sig i…
-
Broderier av Burcu Sahin
Burcu Sahin mötte jag genom samtalet med Annelie Bränström Öhman på Littfest. Återigen, som med Rasha Alqasim, är det en enkelhet och en stillhet i språket som tilltalar mig, och samtalet om hur tygets, hantverket, det kvinnliga arbetet med nål och tråd, skrivs fram och får plats i dikterna, är invävda i historien, är det som framförallt fångar mig. Det talar till min textila sida, även jag har gjort kopplingar i mitt skrivande till det textila, brodera texten, stygn för stygn. Det är kvinnorna som skrivs fram i dessa dikter, kvinnorna i Sahins liv, situationer och tillstånd, minnesbilder, ögonblick som illustrerar och speglar både värme och utsatthet. Det finns en…
-
Jag matar kriget med dem jag älskar av Rasha Alqasim
Att skriva om denna bok tog mig genom en minnesresa i dagboksträsket, för jag visste att jag hade skrivit någonstans om den, minns intrycket av den så tydligt, men var? Inte på datorn, jag sökte i alla tänkbara mappar. I dagboken, således. Men det var ett år sen, lite drygt, och var har den dagboken hamnat? Jag har nu grävt igenom ett decennie av osorterade dagböcker som legat på lite olika ställen i ateljén, innan jag hittade det jag sökte: årsslutet 2018 låg i en låda med mycket äldre dagböcker. Note to self: sortera dina dagböcker. Det var Internationell poesifestival i Stockholm, 2018, och kanske hade jag hört hennes namn…