-
En häst går in på en bar av David Grossman
Stand up som glider över till livsberättelse/bekännelse, smärtan på gränsen mellan humor och tragik. En man på en scen, en stå-upp-komiker som satsat allt på ett sista framträdande. Det blir åtminstone mer och mer uppenbart att det är det det handlar om, när han börjar köra sina skämt. Mellan standarskämten berättar han historien om sin uppväxt, om hur han blev den han blev, om en känsla av att leva bakom en mask, som jag uppfattar det. Publiken blir mer och mer irriterad, snuvade på den komik som de förväntat sig, men andra grips av hans berättelse och medlidandet eller medkännandet, acceptansen av honom verkar slå honom lite ur banan. Den…
-
Sund av Tove Folkesson
Nå. Jag HADE pms när jag skrev detta, så språket är kanske lite väl irriterat och argt, men jag står för min initiala reaktion och beskrivning av vad jag tycker om boken. Den har sina fina sidor också, och det behövs nog berättelser om att vara vilsen. Förmodligen är jag inte riktigt målgruppen, heller. Läs med denna förkunskap, och håller du inte med, skriv en kommentar! Mja. Jag har haft svårt att läsa Sund. Dels kanske för att det är ett språk som är så dramaaaatiskt, allt är överdramatiserat, på något sätt. Liknelser och metaforer som blir överbelastade och pretentiösa. Svulstiga metaforer. Ungefär som att författaren gått Skapande svenska med…
-
Skrivcafé: New York-trilogin av Paul Auster.
Alla som känner mig vet kanske inte att jag bott ett halvår i New York. Numera brukar jag lämna ute den detaljen då jag pratar om min flytt tillbaka till Umeå, eftersom den kommer med en lång (eller kort men förvirrande) förklaring. Men låt oss säga att jag gärna hade bott kvar om det gått. Haft kvar mitt kvarter på Manhattan, min tvättomat, mitt café i bottenplanet, min utsikt över hustak. På sätt och vis gör det fortfarande ont att vidröra allt som har med den staden att göra, men när det handlar om en av de mest omtalade städerna i världen så går det ju inte att komma undan,…