Skrivet av kvinnor
-
Ædnan av Linnea Axelsson
Berättande dikter, epos. Den har fått kallas det, och ja, det är ju ett mellanting. Inte bara poesi och liksom inte så ”mångtydig” som enskild lyrik kan vara, utan berättande, narrativ dikt med karaktärer, historia, utveckling. Första delen består av ett historiskt parti, som berättar om en samisk familj som får två söner, den ena stark och frisk, Aslat, och den andra svag och egen, Nila. Familjen påverkas av svenskarnas intrång på den samiska marken och de tvångsförflyttningar som sker. Aslat dör alltför ung, och Nila tas till slut in på anstalt. I de andra delarna följer vi en familj i nutid, framförallt Lise som växer upp mer eller mindre…
-
Solomons sång av Toni Morrison
Det första som möter en i Solomons sång, är bilden av en man som hoppar från sjukhusets tak, eftersom han tror att han kan flyga, en kvinna som tappar sin korg med tygrosor, som sprids för vinden, medan hon själv faller faller till gatan med förlossningsvärkar. I scenen finns även en fattigt klädd kvinna som sjunger ”O sugar man done fly away”. Och där, i de detaljerna, har man också fröerna eller trådarna till hela boken kondenserade i en endaste scen, utan att man riktigt anar där i början, hur det hela hänger samman. De sista trådarna läggs på plats först på de sista sidorna. Men allt finns där, mer…
-
Händelsehorisonten av Balsam Karam
Det tog ett tag för mig att förstå sammanhanget i början av boken. Vad som berättades och hur, och vem som berättade. Längre in blev det tydligare, perspektivet klarare och berättelsen började ta form. Efter att ha läst klart boken, och också lyssnat på Karams författarbesök på Bokcafé Pilgatan, förstod jag att det hade att göra med vem berättaren egentligen är. Att det är en person som bevittnar och redogör för en händelse som utspelar sig i ett nu, och blickar tillbaka på vad som ledde upp till denna händelse. Det var tvunget att vara en berättare som är utifrån, som betraktar ur ett delvis medverkande perspektiv men är tillräckligt…
-
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård
En elvaårig flicka bestämmer sig för att sluta prata strax efter att hennes pappa har dött. Hon har önskat att han ska dö. Hon vet att Gud hjälpt henne med detta. Hon har bett till Gud att döda hennes pappa. Genom boken får vi följa flickans perspektiv, som pö om pö avslöjar mer och mer om hennes liv, den skådespelande mamman, hennes bror som skapar musik, pappans sjukdom och hur den brutit ned familjen. Men familjen är ljus. Så ljus. Mammans ljus räcker till för alla. Bakom orden anar man motsatsen, ett evigt kämpande att ”hålla skenet uppe” som i boken blir nästan bokstavligt. Flickan är i en ålder där…
-
Den lysande världen av Margaret Cavendish
Jag fastnade för att läsa boken då det stod om den att det var den första utopin skriven av en kvinna, och även den första feministiska utopin, och blev nyfiken på vad det kunde vara för slags idealvärld som beskrivits av en kvinna på sextonhundratalet. Idémässigt håller den inte riktigt ihop, det är en del märkligheter med hur de tar sig eller inte tar sig mellan de olika världarna, men jag är beredd att lägga ganska mycket åt sidan för att förundras över det faktum att en kvinna skrivit denna skildring på sextonhundratalet. 1666 för att vara exakt, vilket är ett lite roligt årtal att notera. I denna utopi är…
-
Och så var de bara en av Agatha Christie
Well, jag gissade inte mördaren men… Extremt lättläst, och så ”enkelt” skrivet att mina ögon hoppar vidare av ointresse till det mer ”matnyttiga”. Jag läser ut den under en varm julidag på balkongen, när man inte kan göra mycket annat men boken tar slut innan dagen gör det. Mycket upprepningar av sådant man redan har fått beskrivet för sig, och mellan andra och tredje mordet lite väl lång tid av särskilt dessa upprepningar med ”spekulationer” av vad det är som pågår trots att det är fullkomligt uppenbart för läsaren. Men, boken är skriven 1934, och jag tror inte heller att Christies intention var att vara litterärt briljant. Hon är mer…
-
Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs av Anna Holmström Degerman
Feelgood. En för mig märklig genre, som jag ibland sugs in i men lätt glömmer, oftast. Utvecklingsromaner med lyckliga slut. Och om jag förstått det rätt, såsom genren ser ut i den tappning jag har läst den, oftast om vuxna kvinnor som genomför en förändring i sitt liv. Nästan så att jag skrev medelålderskris, men det är inte riktigt så enkelt. Egentligen inget konstigt i det, de flesta romaner har en förändring som sker (jag tenderar att bli frustrerad i de romaner jag läser som inte har någon förändring eller utveckling) men med den skillnaden att det alltid är lyckliga slut. Riktigt bra feelgoodförfattare får det att knipa till i…
-
Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Mrs Dalloway är en klassiker. Mrs Dalloway är skriven av Virginia Woolf. I min umgängeskrets finns det ett helt gäng Virginia Woolf-vurmare, som har läst allt och kan allt, och just därför är det svårt att skriva om Mrs Dalloway. Men jag ska försöka, utan att skämmas. Mitt första intryck av karaktären var kluvet. Hon känns som en ganska outvecklad, omtänksam förvisso, men inte så smart övre medelklasskvinna som tar allt i livet ganska självklart, sin ställning inte minst. Men hon är god, förstås, hon värnar om de som har det sämre, åtminstone i lagom dos? Hon är snäll mot sina tjänare, de som jobbar hos henne. Men jag finner…
-
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Jag läste om den nu, inför skrivcaféet så jag har den mer färsk i minnet, trots att jag läste den i april. Jag tror att den vann ännu lite till på omläsningen, som många böcker ju faktiskt gör, för att vi i en andra läsning av en bok kan lägga märke till fler detaljer. I den första läsningen hade jag svårare att anpassa mig till bokens plural, den prosalyriska formen, men den här gången var det inget problem, jag visste vad jag hade att vänta mig. Och det ÄR bokens plural som gör den så stark, och som blir ett sådant samklang med både ”vår” – dvs vita människors –…
-
Riktiga Elsie av Elsie Johansson
En självbiografi, där fokus ligger på vad som formade henne till författare, eller hur hennes väg till författarskapet såg ut. Liv och skapande sammanblandat, det ena inte möjligt utan det andra. Barn till fattig familj, knappa förhållanden, men element i livet som hon tagit med sig in i författarskapet. Hon skriver med varsam hand om sina föräldrar, sina syskon, de andra människorna i hennes barndom och liv, hennes första make. Jag kan ana en liten rädsla att såra, att rättfärdiga och förlåta, före vi riktigt får veta vad som hänt. Kanske finns det en andra risk, om den ena är att skriva för mycket i affekt och gnälla, vara arg,…