Norrländskt
-
Inlandet av Elin Willows
Inlandet. För mig är det så uppenbart att hon är deprimerad, även om hon kanske inte fattar det själv eller skulle benämna det så. Som Elin sa på Ordcaféet så är jagberättare bedrägliga, de låter en bara veta det de vill lämna ut, resten ligger dolt inom dem. Problemet med denna jagberättares utestängande av läsaren är att det hon låter komma fram, den verkligheten hon lever i, är snudd på för tråkig att följa. Jag säger ”snudd” eftersom jag ändå läste ut den, även om den gav mig en fadd känsla av panik över hennes sysslolöshet. Någon tyckte att meningslösheten eller långsamheten i boken ingav ett lugn. Elin svarade att…
Du kanske också gillar
Ædnan av Linnea Axelsson
Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
Marken av David Väyrynen
-
Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
Boken handlar om häxprocesserna i Sverige, och den plats där de härjade som värst och där flest kvinnor och även barn avrättades, var i Torsåker i Ångermanland, ett stenkast från den folkhögskola jag arbetar på, Hola folkhögskola. Där har de också inrättat ett Häxmuseum, där man berättar om häxprocesserna i Europa och Sverige, och specifikt där på orten. Vägen till Bålberget utspelar sig alltså på denna plats, och på fyra tidsplan, i fyra olika perspektiv. I bokens första del följer vi pappan Jacke och hans relations- och familjekriser, som står som bakgrundsfond för att han börjar släktforska, och finner släktens koppling till de som närvarade under häxprocesserna. Det leder till…
Du kanske också gillar
Barmark av Malin Nord
Skrivcafé: Tjärdalen av Sara Lidman
Inlandet av Elin Willows
-
Ædnan av Linnea Axelsson
Berättande dikter, epos. Den har fått kallas det, och ja, det är ju ett mellanting. Inte bara poesi och liksom inte så ”mångtydig” som enskild lyrik kan vara, utan berättande, narrativ dikt med karaktärer, historia, utveckling. Första delen består av ett historiskt parti, som berättar om en samisk familj som får två söner, den ena stark och frisk, Aslat, och den andra svag och egen, Nila. Familjen påverkas av svenskarnas intrång på den samiska marken och de tvångsförflyttningar som sker. Aslat dör alltför ung, och Nila tas till slut in på anstalt. I de andra delarna följer vi en familj i nutid, framförallt Lise som växer upp mer eller mindre…
-
Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs av Anna Holmström Degerman
Feelgood. En för mig märklig genre, som jag ibland sugs in i men lätt glömmer, oftast. Utvecklingsromaner med lyckliga slut. Och om jag förstått det rätt, såsom genren ser ut i den tappning jag har läst den, oftast om vuxna kvinnor som genomför en förändring i sitt liv. Nästan så att jag skrev medelålderskris, men det är inte riktigt så enkelt. Egentligen inget konstigt i det, de flesta romaner har en förändring som sker (jag tenderar att bli frustrerad i de romaner jag läser som inte har någon förändring eller utveckling) men med den skillnaden att det alltid är lyckliga slut. Riktigt bra feelgoodförfattare får det att knipa till i…
Du kanske också gillar
Ædnan av Linnea Axelsson
Inlandet av Elin Willows
Skrivcafé: Tjärdalen av Sara Lidman
-
Barmark av Malin Nord
Jag älskar Barmark. Så tji får ni som tror att jag bara sågar böcker. Det här är en bok vars språk jag badar i, flyter med och inte vet jag, glittrar i. Finner pärlor både här och var, metaforer som inte blir svulstiga (som många andra samtida, som jag upplever som ”övergjorda”) utan istället skapar poetiska bilder som jag kan tro på. Frågade henne på ordcaféet på Bokcafé Pilgatan om hur hon skriver, hennes skrivprocess, och frågade hur mycket hon förberedde innan hon började skrivandet. Hon svarade att hon inte förbereder, utan mer skriver sig fram, att hon inte vill ta bort det ”magiska” i upptäckandet etc, inte veta för…
-
Ensamheten värst av Siri Johansson
Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på – men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir – är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes…
-
Marken av David Väyrynen
Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså. Marken caters to that audience. Men den vänder sig…
-
Under all denna vinter av Negar Naseh
170715 arbetsdagbok? sängen ateljén, 09:40 (innehåller spoilers) Så det var skriva jag skulle göra? Läser ut Under all denna vinter av Negar Naseh, och börjar läsa hennes arbetsdagbok. Det slår mig direkt, hur mycket mer jag tycker om att läsa den, än själva berättelsen, särskilt som den slutade så okontrollerat och onödigt. Jag tyckte inte om hennes huvudkaraktär. Jag tyckte inte om den pretentiösa blicken på Norrland hon hade, eller hennes fisförnäma klassbakgrund som hon fortfarande närde. Jag kunde inte känna med henne. Beskrivningarna av designerlamporna, den flärdfulla studion, överflödet som inte motiverades (ärvda tillgångar? hennes arbete översättare? kan knappast ge så mycket, vad, hennes man en känd musiker eller?…
-
Skrivcafé: Tjärdalen av Sara Lidman
Den har kallats ”århundradets debut”, eftersom den höjdes till skyarna och sålde slut på bara några dagar då den kom. Hur kommer det sig egentligen? En bok om Västerbottens inland, om en tjärdal som går om intet? Det står ju knappats högst på listan över vad man förväntar sig ska gillas av kritikerna… Men kanske för att den kom med något nytt, ett nytt grepp med språket, en ny vinkel på tematiken? Det är en fantastisk bok om den ”lilla människan” (ett uttryck som väl betyder ”den vanliga människan”, ett uttryck som väl iofs borde tas under lupp, för ingen människa är varje sig liten eller vanlig, egentligen, eller hur?),…
