-
De fördrivna av Negar Naseh
Funderar på De fördrivna. Läste ut den för ett tag sen. Det var en bok som det var skönt att avsluta, för den var lite långrandig. Det mesta som beskrivs är deras vardag, en evinnerlig tristess trots att de befinner sig i ”det härliga Sicilien”. Jag tror att meningen är att skildra vardagen för att det är där en kommer åt de verkliga tankarna och känslorna. Vad en människo tror på genom hur den faktiskt beter sig också, inte bara tomma ord och ideal. Så på sätt och vis är det helt rätt sätt att skildra det på. Men jag sympatiserar inte med någon av karaktärerna, så läsandet blir mest…
Du kanske också gillar
Jag i andra: porträtt på prosa av Maria Wine
Inlandet av Elin Willows
Sund av Tove Folkesson
-
Marken av David Väyrynen
Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså. Marken caters to that audience. Men den vänder sig…
-
Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén
Dystopi. Var och varannan bok som ges ut just nu verkar vara en dystopi, och inte mig emot egentligen. Dystopier är samhällskritik, mestadels. Ett sätt att hantera hur det ser ut i dagens samhälle genom att förstora/förvränga någon del av vart det är på väg, och sätta det i en framtidsmiljö. Vilket ger en friheten att spekulera, ”hur skulle det bli om…?” I ”Sorgens princip” drivs världen på känslan sorg, som utvinns på konstgjord väg, tror man, efter ett första försök med mänskliga ”donatorer” som utdömdes som för farligt. Sorgen är i boken den starkaste känslan, den som kan generera mest energi. Det borde man kanske filosofera lite över, att…
-
Afternoon Book Tea – Hustvedt och Auster
Under våren har jag arrangerat Afternoon Book Tea på Bokcafé Pilgatan (där jag numera är kooperativ delägare), tillsammans med Annika Edlund och Agneta Öberg. Vi pratar och tipsar om böcker, deltagarna mumsar på scones och kakor. Rätt bra koncept egentligen. Vi får se om vi fortsätter till hösten, i samma form eller på något annat sätt. Nåväl. I går var sista för säsongen, och jag tipsade om författarparet (i livet, inte i skrivandet) Siri Hustvedt och Paul Auster, eller närmare bestämt de två böcker vi hade av dem till salu: Sorgesång och Illusionernas bok. Vad jag älskade hade vi inne då jag planerade boktipsandet, så jag slänger in min sammanfattning av…
-
Sund av Tove Folkesson
Nå. Jag HADE pms när jag skrev detta, så språket är kanske lite väl irriterat och argt, men jag står för min initiala reaktion och beskrivning av vad jag tycker om boken. Den har sina fina sidor också, och det behövs nog berättelser om att vara vilsen. Förmodligen är jag inte riktigt målgruppen, heller. Läs med denna förkunskap, och håller du inte med, skriv en kommentar! Mja. Jag har haft svårt att läsa Sund. Dels kanske för att det är ett språk som är så dramaaaatiskt, allt är överdramatiserat, på något sätt. Liknelser och metaforer som blir överbelastade och pretentiösa. Svulstiga metaforer. Ungefär som att författaren gått Skapande svenska med…
Du kanske också gillar
Edgar Allan Poe – Skräckhistorier
Inlandet av Elin Willows
Moll av Elisabeth Rynell
-
Jag är en litterär masochist
180408 dagbok, Litteratur och Retur. En morgon efter en dag och kväll med intryck. LitteraTur och Retur, ett möte över Kvarken, halsen som vi fick lära oss. Österbotten och Västerbotten. Melankoli, brutal humor, bottnisk landsbygd, komplicerad moderskärlek, gränser, dystopi som samhällsreflektion, hemmalöshet, komplicerandet av soliga dagar. Intryck, och kunskap. Anne-Luise Bretells bok som bygger på hennes mormors erfarenhet av amerikaemigration, som jag ska tipsa en kursdeltagare om och förstås också läsa själv, lite finsk brutal humor av Peter Sandström som också visade sig vara en välvillig och intresserad konversatör, poesi- och fotoframträdandet av Patricia Rodas som var fantastiskt fint, jag tar med mig det till mitt eget skapande. Hur man…
Du kanske också gillar
Solomons sång av Toni Morrison
Bland träden av Gyrðir Elíasson
Den svavelgula himlen av Kjell Westö
