Okategoriserade
-
2021 var ett tufft år
Jag rekommenderar det inte till någon. Pandemi, husköp och inflytt/utflytt (alltså roligt men också jobbigt), uppbrott från relation, start av helt ny skrivarlinje (också typ det bästa som hänt men också mycket jobb) och så två influensor. Säkert en hög andra saker också, men dessa tog liksom prioritet. Hittills har jag läst 180 böcker i år, och det låter skrytigt att säga att det dåliga året har gjort avtryck i min läst-lista, men så är det faktiskt. Förra året läste jag 216 böcker, det är förmodligen inte sunt och säkerligen ett slags flyktbeteende, samtidigt älskar jag läsande och faktiskt, jag står för det här nörderiet. Efter uppbrottet var det svårt…
-
Från Bokstavligen till Widdings bibliotek
Hej! Jag heter Mina och här skriver jag om böcker, om läsning och om skrivande. Jag är en boknörd, som sakta bygger upp mitt eget bibliotek och dessutom arbetar med både skrivande och läsfrämjande på Hola folkhögskola. Förutom det skriver jag själv. Jag har precis stöpt om den här bloggen till Widdings bibliotek, från att ha hetat Bokstavligen. Det är sånt jag gör lite då och då, man måste ju förnya sig. Men Widdings bibliotek kan gott få stanna, det är ju så att säga vad det hela utgår från – mitt boknörderi. TIllhör du en äldre generation kommer du att fråga dig om jag är släkt med Lars Widding.…
- Livsberättelser, Nyutgivet svenskt, Okategoriserade, Recensionsexemplar, Romaner, Skrivet av kvinnor
Mammajournalerna av Helene Rådberg
Helene berättar om en mamma, sin mamma, en olycklig, ofullbordad kvinna som aldrig egentligen fick möjlighet och utrymme att bli den människa hon hade kunnat bli. Snärjd av mödraskapet, ensam vårdnad, lämnad av sin man/fadern till flickan och sedan även en lillebror, som hon adopterar bort. I beroendeställning, upplever jag det som, till männen i sitt liv, hela livet genom. En människa som inte blir sedd, som får piller istället för terapi, som inte klarar av verklighetens ok. Hon skriver om att vara dotter, vanmakten hon känner som dotter, hur mammans mående och livsbeslut påverkat henne i hennes uppväxt. Rädslan för att också vara psykiskt sjuk, oviljan att hamna i…
-
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina
En dag ska jag skriva om den här platsen är en självbiografisk skildring av författarens barndom i Kenya, och hur han till slut blev författare efter misslyckade försök till studier, en depression och olika ströjobb. Det är också en skildring av Kenya, det politiska och mellanmänskliga läget i landet, och en historia om språk och språks betydelse. Från början när jag läser dras jag in i en lyrisk gestaltning av hur det är att vara ett barn med livfull fantasi och blir själv alldeles lyrisk. Jag älskar de naiva, icke ifrågasättande funderingarna och uppfattningarna om världen, godtar det ”magiska” i barnets världsbild. Det är de bästa delarna i boken, när…
-
Samtal med vänner av Sally Rooney
Berättelsen handlar om Frances och hennes vän Bobbi, hennes närmaste vän, och som hon också haft ett förhållande med, och om deras möte med Melissa, en kulturfotograf- och skribent och hennes man Nick, skådespelare, som de träffar efter ett poesiframträdande. Melissa vill skriva om deras estradpoesi som de skriver och framför tillsammans, och de ser upp till henne, som är äldre och lite mer ”känd”. Senare inleder också Frances ett hemligt förhållande med Nick. Frances försöker förhålla sig kyligt distanserad till allt som sker, men under ytan träder det fram vilket tumult som rör sig inom henne. Det handlar om en massa andra saker, om att vara ung i Irland,…
-
Under all denna vinter av Negar Naseh
170715 arbetsdagbok? sängen ateljén, 09:40 (innehåller spoilers) Så det var skriva jag skulle göra? Läser ut Under all denna vinter av Negar Naseh, och börjar läsa hennes arbetsdagbok. Det slår mig direkt, hur mycket mer jag tycker om att läsa den, än själva berättelsen, särskilt som den slutade så okontrollerat och onödigt. Jag tyckte inte om hennes huvudkaraktär. Jag tyckte inte om den pretentiösa blicken på Norrland hon hade, eller hennes fisförnäma klassbakgrund som hon fortfarande närde. Jag kunde inte känna med henne. Beskrivningarna av designerlamporna, den flärdfulla studion, överflödet som inte motiverades (ärvda tillgångar? hennes arbete översättare? kan knappast ge så mycket, vad, hennes man en känd musiker eller?…
-
om att börja om igen, igen
Nu börjar vi om igen, igen. Om det är något jag lärt mig så är det att jag älskar att börja om. No shame in that, tänker jag, och fortsätter. Detta om igen handlar om en blogg. En som jag vill börja skriva igen, för att jag läser, skriver och befinner mig i den fiktiva men ack så verkliga världen nästan för jämnan. Och för att jag älskar mat, och det här är en bra anledning att ta snyggare matfoton och dela med mig av mina recept. Mest blir det kakor, eftersom jag driver ett skrivcafé. Här sitter jag och läser, eller skriver. Fast inte alltid, just här, det kan…