Skrivcafé: New York-trilogin av Paul Auster.

Alla som känner mig vet kanske inte att jag bott ett halvår i New York. Numera brukar jag lämna ute den detaljen då jag pratar om min flytt tillbaka till Umeå, eftersom den kommer med en lång (eller kort men förvirrande) förklaring. Men låt oss säga att jag gärna hade bott kvar om det gått. Haft kvar mitt kvarter på Manhattan, min tvättomat, mitt café i bottenplanet, min utsikt över hustak. På sätt och vis gör det fortfarande ont att vidröra allt som har med den staden att göra, men när det handlar om en av de mest omtalade städerna i världen så går det ju inte att komma undan, och det är ju för att det är så mycket fint som kommer därifrån som det gör lite extra ont. Så låt oss istället fokusera på det fina, och lägga min personliga historia åt sidan för en stund.

Paul Auster, ni vet? Jag blev egentligen mera bekant med hans litteratur genom hans hustru, Siri Hustvedt, vars böcker jag föll pladask för. Lite sådär att hans var ett namn jag hört talas om, som man skulle ha läst, men som jag liksom svepte över. Hursom fann jag när jag väl tog tag i saken, att jag ju också gillar det han skriver. New York-trilogin är invecklade postmoderna deckarhistorier med en slags konspirationsgrund. Auster tar in meta-element, som suddar ut gränserna mellan berättelse och verklighet, exempelvis genom att skriva in sig själv i den första boken, Stad av glas. Det blir en slags cirkelrörelse, där man är mer förvirrad när man slutat läsa, än man var innan man började. Och det är väl lite av poängen? Att man ska börja fundera  på vad som är verkligt och inte? Deckargåtorna naggar kvar i ens sinne.

Det är också en lek eller studie i identitetsproblematik. Vem är vem, egentligen? Den forne poeten Quinn, som numera skriver deckare om detektiven Max Wok, under pseudonymen William Wilson, blir uppringd och misstagen för att vara privatdetektiven Paul Auster, och dras in i en märklig och invecklad gåta. Mr Blue som blir kontrakterad av mr White att övervaka mr Black, som sitter och skriver en bok. Barndomsvännen (och misslyckade författaren) som blir uppringd av författaren Fanshawes fru, när denne försvunnit och överlåtit sina outgivna manuskript till denne barndomsvän, som tar över Fanshawes liv och fortsätter söka efter honom… Allt går in i varandra, och karaktärer återfinns i de olika böckerna, korsreferenser, författaren (den riktiga, Paul Auster) är med både som fiktiv karaktär och som förmodat sig själv, fast i den fiktiva världen… Det är en berg och dal-bana att läsa dessa böcker, och det är värt det.

Fika på skrivcaféet denna gång: krämig rödvinbärspaj, spröda vaniljdrömmar, kanelbullebollar samt fröknäcke med koriandersmör. Recept kommer i separata inlägg (länkas in här när de är publicerade).

Skrivövningen? Inledningsscenen till Stad av glas, där detektivförfattaren Quinn blir uppringd av en mystisk person, som frågar efter Paul Auster, privatdetektiven. I er version helt enkelt att er huvudkaraktär blir uppringd och misstagen/förväntad vara någon annan, och ”spelar med” för att se vad som händer. Med eller utan metareferensen att den som söks bär samma namn som dig som författare…

Det blev många intressanta variationer på denna igår, och en tapper (och förvånansvärt ändå stor) skara som tog sig till caféet trots det obehagliga och överraskande snö/slaskvädret!

Paul Austers New York-trilogi finns i en fin samlingsutgåva publicerad på Norstedts, med ett underfundigt och underhållande förord skrivet av Jonas Hassen Khemiri. För dig som vill beställa boken eller läsa mer om den: Bokus, Adlibris, CDON. Eller låna på biblioteket, givetvis!