Jag älskar Barmark. Så tji får ni som tror att jag bara sågar böcker. Det här är en bok vars språk jag badar i, flyter med och inte vet jag, glittrar i. Finner pärlor både här och var, metaforer som inte blir svulstiga (som många andra samtida, som jag upplever som ”övergjorda”) utan istället skapar poetiska bilder som jag kan tro på. Frågade henne på ordcaféet på Bokcafé Pilgatan om hur hon skriver, hennes skrivprocess, och frågade hur mycket hon förberedde innan hon började skrivandet. Hon svarade att hon inte förbereder, utan mer skriver sig fram, att hon inte vill ta bort det ”magiska” i upptäckandet etc, inte veta för…