-
Behandlingen av Yvonne Hirdman
När jag tar upp boken är det med en viss bävan. En bok om cancer? Om att genomgå cancerbehandling? Jobbigt. Och också: främmande. Jag känner trots allt ingen som drabbats, fastän det är så många som har det. Eller ingen som jag vet, ingen som har delat sin berättelse med mig. Varför läser man sjukdomsbiografier? Vad är det som lockar? Jag tänker att det ofta är just igenkänningen, att man får dela egna erfarenheter med någon annan, kanske som anhörig, kanske som en som kommit ut på andra sidan, eller en som just ska påbörja sin behandling och vill ha sällskap i situationen. Jag har alltså inget av det. Jag…
-
Låt oss förvandlas av Kristian Lundberg
Jag läser Lundbergs diktsamling som dikter om döden, hans (textjagets) föräldrars död. Den ena kanske som kanske just nyligen skett, den andra äldre, av äldre datum, en kropp i ett träd. De döda. Det finns en rörelse i dikten: låt det ske. Du har redan lämnat oss, förvandlas till lämna mig inte nu, som också avslutar samlingen. En oförsoning ändå, med döden? En ovilja att trots allt lämnas? Varför modern? Det är inte självklart. Jag tar referenser från tidigare böcker, där han skriver om sin mamma, kanske Yarden? Eller den där andra boken jag lyssnade på men inte lyssnade klart, vad hette den? Och allt ska vara kärlek (jag slutade…
-
Ensamheten värst av Siri Johansson
Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på – men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir – är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes…
