Livsberättelser
-
Behandlingen av Yvonne Hirdman
När jag tar upp boken är det med en viss bävan. En bok om cancer? Om att genomgå cancerbehandling? Jobbigt. Och också: främmande. Jag känner trots allt ingen som drabbats, fastän det är så många som har det. Eller ingen som jag vet, ingen som har delat sin berättelse med mig. Varför läser man sjukdomsbiografier? Vad är det som lockar? Jag tänker att det ofta är just igenkänningen, att man får dela egna erfarenheter med någon annan, kanske som anhörig, kanske som en som kommit ut på andra sidan, eller en som just ska påbörja sin behandling och vill ha sällskap i situationen. Jag har alltså inget av det. Jag…
Du kanske också gillar
Tung av Kiese Laymon
Ædnan av Linnea Axelsson
Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård
-
Den vita boken av Han Kang
Detta skrev jag då jag precis avslutat läsningen av boken, med min tunna blyertspenna på ett den sista vita sidan: I mångt och mycket handlar denna bok om sorgen över en förlorad storasyster, en som inte fick leva, men vars existens påverkar jaget genom hela hennes barndom och lever kvar i henne. Genom det vita sträcker hon ut en hand för att försona sig med, gestalta den förlorade systern. Det är också en lovsång till det vita och en bok full av hopp som aktiveras av det vita i en slags meditation. Funderar också på den inte uttalade diskursen om ”vithet” kontra annorlundaskap som finns med under ytan. Subtilt, men…
-
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina
En dag ska jag skriva om den här platsen är en självbiografisk skildring av författarens barndom i Kenya, och hur han till slut blev författare efter misslyckade försök till studier, en depression och olika ströjobb. Det är också en skildring av Kenya, det politiska och mellanmänskliga läget i landet, och en historia om språk och språks betydelse. Från början när jag läser dras jag in i en lyrisk gestaltning av hur det är att vara ett barn med livfull fantasi och blir själv alldeles lyrisk. Jag älskar de naiva, icke ifrågasättande funderingarna och uppfattningarna om världen, godtar det ”magiska” i barnets världsbild. Det är de bästa delarna i boken, när…
-
Ædnan av Linnea Axelsson
Berättande dikter, epos. Den har fått kallas det, och ja, det är ju ett mellanting. Inte bara poesi och liksom inte så ”mångtydig” som enskild lyrik kan vara, utan berättande, narrativ dikt med karaktärer, historia, utveckling. Första delen består av ett historiskt parti, som berättar om en samisk familj som får två söner, den ena stark och frisk, Aslat, och den andra svag och egen, Nila. Familjen påverkas av svenskarnas intrång på den samiska marken och de tvångsförflyttningar som sker. Aslat dör alltför ung, och Nila tas till slut in på anstalt. I de andra delarna följer vi en familj i nutid, framförallt Lise som växer upp mer eller mindre…
Du kanske också gillar
De oroliga av Linn Ullman
Behandlingen av Yvonne Hirdman
Björnkvinnan av Karolina Ramqvist
-
Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa
Abdellah Taïa skildrar i denna bok emotionella, ofta ”patetiska” (med meningen känslosamt oreflekterade) brev från och till olika viktiga människor som har stor påverkan på den marockanska Ahmeds liv och sin syn på sig själv och sin homosexualitet, som ger oss pusselbitar av hur han uppfattar sig själv och sin situation. Boken består av fyra brev. Det första, riktat till berättarens mor, som är död, är ett brev där han ”gör upp” med modersrelationen. Det andra brevet är riktad till Ahmed, där en bortglömd älskare ”gör upp” med honom, och genom detta svarsperspektiv rannsakar berättaren sig själv och sina handlingar i kärlek. Det tredje är ett avskedsbrev från Ahmed till…
-
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Jag läste om den nu, inför skrivcaféet så jag har den mer färsk i minnet, trots att jag läste den i april. Jag tror att den vann ännu lite till på omläsningen, som många böcker ju faktiskt gör, för att vi i en andra läsning av en bok kan lägga märke till fler detaljer. I den första läsningen hade jag svårare att anpassa mig till bokens plural, den prosalyriska formen, men den här gången var det inget problem, jag visste vad jag hade att vänta mig. Och det ÄR bokens plural som gör den så stark, och som blir ett sådant samklang med både ”vår” – dvs vita människors –…
-
Riktiga Elsie av Elsie Johansson
En självbiografi, där fokus ligger på vad som formade henne till författare, eller hur hennes väg till författarskapet såg ut. Liv och skapande sammanblandat, det ena inte möjligt utan det andra. Barn till fattig familj, knappa förhållanden, men element i livet som hon tagit med sig in i författarskapet. Hon skriver med varsam hand om sina föräldrar, sina syskon, de andra människorna i hennes barndom och liv, hennes första make. Jag kan ana en liten rädsla att såra, att rättfärdiga och förlåta, före vi riktigt får veta vad som hänt. Kanske finns det en andra risk, om den ena är att skriva för mycket i affekt och gnälla, vara arg,…
-
Ensamheten värst av Siri Johansson
Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på – men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir – är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes…
Du kanske också gillar
Marken av David Väyrynen
Ædnan av Linnea Axelsson
Skrivcafé: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
-
Marken av David Väyrynen
Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså. Marken caters to that audience. Men den vänder sig…
-
Skrivcafé: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Min fantastiska väninna – ja skulle jag nämna några av mina egna så skulle jag kunna berätta länge om hur fantastiska de är. Men, nu är det förstås inte mina fantastiska väninnor som står i fokus, utan Elena Ferrantes. Eller Elena Grecos, som hon heter i boken – är det en självbiografi eller lite mer åt det autofiktonella hållet? Eller helt och hållet hittepå? Egentligen spelar det inte så stor roll. Självbiografisk form, är det hursomhelst. Boken har blivit hyllad världen över, och när jag försöker sätta fingret på exakt VAD det är som de tycker är så fantastiskt med den, tycks det ändå glida undan. Ett starkt porträtt av kvinnlig vänskap, skriver…
