Afternoon Book Tea – Hustvedt och Auster

Under våren har jag arrangerat Afternoon Book Tea på Bokcafé Pilgatan (där jag numera är kooperativ delägare), tillsammans med Annika Edlund och Agneta Öberg. Vi pratar och tipsar om böcker, deltagarna mumsar på scones och kakor. Rätt bra koncept egentligen. Vi får se om vi fortsätter till hösten, i samma form eller på något annat sätt. Nåväl.

I går var sista för säsongen, och jag tipsade om författarparet (i livet, inte i skrivandet) Siri Hustvedt och Paul Auster, eller närmare bestämt de två böcker vi hade av dem till salu: Sorgesång och Illusionernas bok. Vad jag älskade hade vi inne då jag planerade boktipsandet, så jag slänger in min sammanfattning av Hustvedts debutroman här också.

Först, fin intervju på Skavlan med dem båda:

Sorgesång – Siri Hustvedt

Eriks far dör, och han går igenom faderns efterlämnade papper, som bland annat innehåller ett mystiskt brev från en kvinna. Han försöker förstå fadern, inser att han varit en annan än den Eriks uppfattat honom som från sonperspekivet, och närmar sig en ny bild av honom. Parallellt blir han förälskad i den kvinna som hyr bottenvåningen i hans hus, en kvinna med sina egna demoner från det förflutna och som Erik blir mer och mer involverad och engagerad i att hjälpa. Romanen innehåller element av ”mysterium”, så att spänningen i en deckarhistoria finns där parallellt med det episka berättandet, och Hustvedt har ett fantastiskt fint språk, enkelt men poetiskt rytmiskt på något sätt, och extremt välinformerat och välskrivet.
Den här boken har jag också alltid svårt att komma ihåg om det är Auster eller Hustedt som har skrivit, eftersom den manliga huvudkaraktären och hans intrig med kvinnan i hans hus i mitt minne lika väl hade kunnat skrivas av honom. Am I wrong? Är det bra eller dåligt?

Köp på Adlibiris >> eller Bokbörsen >>

Vad jag älskade – Siri Hustvedt

Vänskap mellan två äkta par, Leo som båda intresserar sig för eller är konstnärer. Leo konstkritiker och Bill konstnär. Konsten för dem samman. Boken berättas ur Leos perspektiv, han minns tillbaka och återberättar sitt och deras gemensamma liv, som är sammanflätade på så många sätt.

Det handlar om deras respektive äktenskap, om förhållandet till deras barn, om vänskapen dem emellan, och om konst. Väldigt mycket om konst faktiskt, och psykiska sjukdomar spelar också en stor roll. En tragedi skakar om alla deras liv. Det ena parets son blir involverad i en ung och rebellisk men framgångsrik konstnärs inre krets, och något utvecklar sig som liknar en slags deckarintrig nästan, eftersom konstnären är en provokatör som söker gå längre och längre över gränsen för hur provokativ konst kan vara, så pass att det gränsar till galenskap och lagbrott. Han håller också på med droger, och drar in sonen i ett missbruk.

Boken berättas ur Leos perspektiv, han minns tillbaka och återberättar sitt och deras gemensamma liv, som är sammanflätade på så många sätt.

Köp på Adlibiris >> eller Bokus >>

Illusionernas bok – Paul Auster

David Zimmer, en man i sorg, skriver en avhandling om en stumfilmmakare, som en dag slutade filma och gick upp i rök. Rykten lär säga att han visst lever vidare någonstans, men David tror inte på det – tills han blir i stort sett kidnappad under pistolhot och förd till den plats där stumfilmsmakaren har hållit sig gömd. Mycket handlar om filmerna, om Hector Mann, så att det också blir en slags filmstudiebok, fast med, efter vad jag förstår, rent fiktiva filmer. Ett sätt att utdvidga berättelsen, tänker jag, att ta in andra konstarter som element som också säger något om karaktären, och tillför något till berättelsen i stort.
Berättelsen om mötet med Hector Mann varvas med berättelsen om hur han blivit fascinerad av hans filmer, om hans liv och hans sorg, så att de båda männens historia flätas samman.

Köp på Adlibiris >> eller Bokus >>

På samma sätt som Hustvedt använder Auster sig av spänning som driv i berättelsen, som i övrigt mer är en livsberättelse om sorg och hanterandet av sorg. Mysterium, någonting olöst och gärna något våldsamt som mord, pistolhot, droger etc, är ingredienser som läggs till i berättelser som handlar om relationer och kärlek, vänskap och tunga erfarenheter, psykologiska skeenden, ingredienser i det som utgör livet. Spännande, och samtidigt livsfilosoferande, poetiskt och episkt!

Okej, jag KAN skriva om böcker som jag tycker om också. Inga ingående beskrivningar här, eftersom det inte är nylästa böcker och jag inte har läsreaktionerna färskt. Men alla dessa böcker har jag tyckt om att läsa och har också i mitt egna bibliotek. Paul Austers självbiografiska böcker är annars också stora favoriter, åtminstone Vinterdagbok. Den borde jag skriva om någon gång.

Agneta Öberg tipsade om Elisabeth Rynells Moll, som ligger på min attläsa-lista, och Annika Edlund pratade om Rynells Skrivandets sinne, en tröstebok, beskrev hon det som, och för mig är det en  främst också en bok om skrivvåndor och skrivande. Hennes första möte med Sara Lidman finns beskrivet, och är ytterligt dråpligt. Värt att läsas bara därför.