Minnen av framtiden av Siri Hustvedt

Jag läste en recension i DN som gjorde mig konfunderad innan jag läste boken, och såhär i efterhand undrar jag om hon som skrev den verkligen läste boken, eller om hon försökte skumma sig igenom den för att bli först med sin recension. Jag har inte kvar den och kanske borde jag gå igenom den igen innan jag publicerar denna (det kommer jag inte att göra), men av vad jag minns av den blev jag mest bara beklämd.

Minnen av framtiden handlar om den unga författaren som kommer till New York för att ge sig själv ett år av skrivande. Och levande, som det visar sig och som jag tänker kanske också ingick i planen, även om hon dolt det för sig själv. Berättaren är den äldre, klokare, mer erfarne författaren, som ser tillbaka på ett år av sitt liv som varit avgörande för henne som människa och som författare. Berättelsen sker på flera metaplan, med instick av den unga författarens dagbok, där hon också gestaltar sitt eget liv, författaradept som hon är, den äldre författarens nu, den äldre författarens minnen, och den unge författarens ofärdiga manus. Inbakat kommer också parallellhistorier eller referenser, till särskilt Baronessan, Elsa von Freytag-Loringhoven men även andra kvinnliga författare och konstnärer som skuffats undan och glömts av historien. Det centrala i berättelsen är en avgörande händelse, och en avgörande omständighet, en gåta som också får sin lösning. Händelsen, ett våldtäktsförsök, och omständigheten; en mystisk granne som den unga författaren hör prata för sig själv genom väggen. Den äldre författaren undersöker händelsen ur den erfarnes perspektiv; vad var det som gjorde att överfallet kunde ske, och vad var det som gjorde att jag reagerade som jag reagerade då det skedde? Tusen små saker som alla rinner samman till detta: att offret väntar in sin förövare.

Översatt (tolkat) handlar det alltså om kvinnans position i samhället, det ojämlika samhället. Något som recensenten jag läste (som jag minns det) viftar bort som att det bara glimmade till litegrann när författaren skriver om överfallet, men att hon sedan ändå tycker att hon hade sig själv att skylla. Säger man det har man inte läst boken. Boken är ett stort FUCK YOU till det samhälle som producerar de män som i förlängningen och sammantaget tillsammans bildar mannen som överfaller. För det är inte bara den mannen det kommer an på. Inte bara den individen. Utan allt det som föregått det, alla förminskande kommentarer, all nedlåtenhet, alla gester av överlåtenhet (den tunga handen på axeln) och alla avklippta meningar, nedtryckta drömmar och ”söta” komplimanger. Allt det sammantaget  skapar situationen där en kvinna kan överfallas av en man, som tycker sig ha rätten till hennes kropp. Det är den centrala handlingen i boken, dess stomme. Sedan handlar det OCKSÅ, om att bli vuxen, om att hitta sitt konstnärsskap, om vänskap, om att ta plats, och om att minnas, inte minst, hur vi alltid har ett fiktionaliserande attribut då vi minns, vi skapar våra minnen medan vi minns, en diskurs som alltid intresserar mig.

Är det möjligen lite tillkrånglat med alla metaplan, med de olika typsnitten, att den ofärdiga romanen tillåts få plats? Kanske. Är det en flirt med hennes makes metaskrivsätt? Möjligen, det känns lite svårt att särskilja de båda numera. Är det onödigt att ta med författarens ”nu” – hennes åldrande mor, referenser till hennes make? Jag vet inte. Gör det något? Nej. Den här boken är satans så viktig ändå.

En till fråga: är den självbiografisk? Både och, blir mitt svar. De flesta hänsyftningar tyder på det, men författaren i bokens man heter Walter och inte Paul Auster, och är fysiker, inte författare, och vad bekommer hennes familjemedlemmar, hennes dotter, fakta från barndomen etc så har jag inte undersökt saken men vet att på det stora hela så använder hon sig av sina egna erfarenheter. Hennes familj kommer ursprungligen från Norge, hon växte upp i Minnesota etc etc. Men namnen är utbytta och kanske andra detaljer också. Spelar det någon roll? Jag skulle inte tro det.

Jag ids som sagt inte leta upp recensionen igen (och eftersom jag inte har någon prenumeration lär jag inte kunna göra det utan att betala, vilket jag inte har råd med. Men jag vet inte om det spelar någon roll. Det blev en ganska rolig reflektion utifrån vad det var: minnen av en recension.

Titel: Minnen av framtiden
Orginaltitel: Memories of the future
Författare: Siri Hustvedt
Översättare: Dorothee Sporrong
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Minnen av framtiden >>