Jag läser en mycket fin och tänkvärd memoar, riktad till författarens mamma. Tilltalet ger en särskild känsla i boken, det känns naket och ärligt, och det är också så boken inleds, med att jaget talar om att han först ville skriva en lögn, men att han var tvungen att skriva det så här, som det är. Tilltalet och syftesskrivningen i början av boken leder en in i berättelsen, och skapar känslan av ärlighet och förtrolighet. Det handlar om att växa upp som svart i Mississippi, med en intellektuell mor som försöker ta sig ifrån fattigdomen och okunskapen, och också överför detta på sin son, uppmanar och förmanar att utbilda sig.…