Skrivcafé: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Min fantastiska väninna – ja skulle jag nämna några av mina egna så skulle jag kunna berätta länge om hur fantastiska de är. Men, nu är det förstås inte mina fantastiska väninnor som står i fokus, utan Elena Ferrantes. Eller Elena Grecos, som hon heter i boken – är det en självbiografi eller lite mer åt det autofiktonella hållet? Eller helt och hållet hittepå? Egentligen spelar det inte så stor roll. Självbiografisk form, är det hursomhelst.

Boken har blivit hyllad världen över, och när jag försöker sätta fingret på exakt VAD det är som de tycker är så fantastiskt med den, tycks det ändå glida undan. Ett starkt porträtt av kvinnlig vänskap, skriver några, en skildring av det patriarkala femtiotalet i Neapel ur två unga kvinnors ögon, kanske det skulle stå någon annanstans. Men det är ändå inte helt självklart, för mig, vad det är som gör den till en så stor hype. Det ÄR ett starkt porträtt av kvinnlig vänskap, och det ÄR intressant att läsa om femtiotalet Neapel ur dessa unga kvinnors ögon, ohöljt på något sätt, utan att försöka polera eller göra snyggt. Men framför allt är det nog en jävligt bra berättad historia. Och kanske är det så att det faktum att vi läst så många bra berättade självbiografier som skildrats så fritt, utifrån en manlig författares blick, gör att det är så mycket bättre, då vi får läsa den genom kvinnliga ögon. Lika starkt och opolerat som de flesta av oss är, oavsett kön. Men som den kvinnliga delen av världen tyvärr saknat representation för, i stor del av världslitteraturen. Så det är kanske det? I sin enkelhet. Och så skriver hon förbannat bra. Hon vet hur man berättar, helt enkelt. Jag lyssnade på den via Storytel, på ljudbok uppläst av Odile Nunes, och kan verkligen rekommendera det. Mycket behaglig lyssning.

Och såklart genererade boken intressanta samtal. Vi pratade mycket om hur hon skildrar ur barnets perspektiv, känslan av att utmana sin rädsla, känslan av att tiden inte existerar på samma sätt som den gör då man är vuxen, men noterade att hon ändå glider mellan sin nutida berättarröst, och att skildra ur sitt barndomsjag. På ett följsamt sätt, upplevde jag, medan någon tyckte att det kanske stack ut. Skrivövningen blev att försöka skildra en egen sådan situation, kanske om man minns något man var rädd för då man var liten, och skildra det ur sitt barndomsjags perspektiv. Det blev många intressanta små texter!

Till gofikat hade jag fokuserat på det italienska, och bakat torta di riso (risgrynspudding), tiramisurulltårta och amarettikakor (veganska), samt gjort en kronärtskockstapenade och egna crostinis med olivolja. Eller egna och egna, halvegna (jag fuskade och tog färdiga bake-off baguetter, som jag skivade). Recepten läggs upp under veckan som kommer!

Nummer två i kvartetten, och fortsättningen på denna bok, ”Hennes nya namn” kom nyligen ut på svenska också. Min fantastiska väninna kan du köpa på Adlibris >> och Bokus >> (finns även som e-bok och ljudbok  på Adlibris >> för 99:-) Den har ännu inte kommit ut i pocket.