Sötvatten av Akwaeke Emezi
Det här var en bok som jag direkt var tvungen att klicka hem, då jag såg vad den handlade om. Ett splittrat psyke, multipla personligheter som är andar från igboreligionens myter. Klick. Att den också baseras på författarens egen historia, och hens resa i både inre och yttre bemärkelse, för att hitta sig själv, sina rötter och sin identitet, lockade bara ännu mer.
Vi får följa Ada genom hennes inneboende ogbanje, först som ett kollektivt vi – de andar/gudar som följt Adas själ in i hennes kropp men på grund av ett misstag blivit kvar som ett medvetet kollektivt vi, vilket alltså inte ska ske. De berättar om deras ursprung, och vem Ada är, vem hon kommer ifrån – Ala, världens moder, en gud i pytonormens skepnad som sägs vara sötvattnets källa. De försöker skydda henne, men vid en traumatisk händelse manifesteras en av dem som en ren personlighet inuti Ada, och tar kommando över hennes liv, i vissa aspekter. Därefter följer en trasig period av självskadebeteende, festande, one night stands, pådrivna av denna nya personlighet, som slutar i självmordsförsök och ett uppvaknande som icke-binär. Vi följer hens resa för att förstå sina inneboende personligheter och hur hen ska leva med dem, leva sitt eget liv, förstå dem.
I grunden är det här en djupt tragisk berättelse om utsatthet, sexuellt utnyttjande och en människas försök att hantera detta och återta makten över sitt liv. Och berättelsen blir så mycket starkare genom dessa element, öppnar en ännu större värld.
Jag tyckte mycket om denna blandning av igbo/andlighet, psykisk sjukdom och trauma. Att personlighetssplittringen på grund av trauma (efter trauma efter…) illustreras genom igboterminologi, det splittrade psyket är andar/gudar som av misstag placerats medvetna i Adas psyke, och både hjälper och stjälper. Jag känner igen det som skildras från andra berättelser om trauman, och kanske är det förenklande att säga att det är ”multipla personligheter” och ”psykiska trauman”. I berättelsens inre värld, är det ju andarna som är svaret, inte nödvändigtvis som en spegling, utan de facto så. Men för mig som bär detta västerländska tolkningssätt med mig, blir det ett sätt att se på, förstå, manifestera det som händer genom den utsattas egna språk, egna idévärld. Och ger en länk in i andlighet/filosofi för den delen, som jag alltid fascineras av att tänka på.
Den blir intressant för mig också av andra anledningar, eftersom det manus jag nu skriver på också handlar om en splittring. Det har inte så många likheter – inga andar inblandade, men fortfarande mycket intressant att se hur jaget/jagen hanterar upplevelser, minnen, medvetenheten eller omedvetenheten, kring de multipla jagen.
Det blir rörigt emellanåt, vad är vad och vilka regler gäller? Eftersom de själva inte vet eller förstår, och Ada inte är den som talar och inte heller riktigt är på det klara med vad som händer ens i ett efteråt, blir det svårt att hänga med på alla turer. Men å andra sidan upplever jag att det speglar ännu mer det psykiska traumat, den psykologiska resan, som aldrig kan vara annat än rörig och ibland motsägelsefull.
Igboreligionens andar har jag stött på i litterär form även i Minoritetsorkestern av Chigozie Obioma, på ett lite liknande sätt, men inte som en del av huvudpersonens medvetande/personlighet, utan som en skyddsande som vakar över huvudpersonen. Lika fascinerande dock, som litterärt grepp, så ett tips om du är nyfiken på det sättet att berätta.
Jag är mycket förtjust i den nya nigerianska litteraturen som börjat sprida sig, och ser fram emot att läsa ännu mer av både Emezi och andra nigerianska författare. Tack Tranan, för att ni ser till att den här litteraturen också kommer på svenska.
Här hittar du också en fin artikel om Sötvatten och Akwaeke Emezi på deras hemsida >>
Titel: Sötvatten
Originaltitel: Freshwater
Författare: Akwaeke Emezi
Författarens hemland: Nigeria
Originalspråk: Engelska
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Tranan
Utgivningsår: 2020
Format: Inbunden
Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>
Du kanske också gillar
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Dina händer var fulla av liv, av Suad Ali
