Och så var de bara en av Agatha Christie

Well, jag gissade inte mördaren men… Extremt lättläst, och så ”enkelt” skrivet att mina ögon hoppar vidare av ointresse till det mer ”matnyttiga”. Jag läser ut den under en varm julidag på balkongen, när man inte kan göra mycket annat men boken tar slut innan dagen gör det. Mycket upprepningar av sådant man redan har fått beskrivet för sig, och mellan andra och tredje mordet lite väl lång tid av särskilt dessa upprepningar med ”spekulationer” av vad det är som pågår trots att det är fullkomligt uppenbart för läsaren. Men, boken är skriven 1934, och jag tror inte heller att Christies intention var att vara litterärt briljant. Hon är mer av en ”idé-författare”, och idéerna i hennes fall handlar om intrikata mordmysterier. Jag saknar dock det goda berättandet, och känner liksom ett sug att ta mig an storyn själv till och med, för att skriva fram lite köttigare karaktärer, göra med mer spänningen och dynamiken mellan karaktärerna och göra dem lite intelligentare. Det slår mig att det kanske någon redan gjort? I bakhuvudet tycker jag mig minnas att någon åtminstone skriver vidare i Christies stil, som någon slags fan fiction eller som Millenieböckerna och Lagercrantz? Jag hoppas att den personen tillför lite mer litterär stil då, trots allt. För storyn, mysteriet, är ju intressant i sig. Själva idén med att de som dödas en efter en alla själva har begått mord eller vållat andras död lyfter ju också en moralisk fråga som känns intressant. Bara lite trist när motivet och mysteriet måste förklaras in detail i en epilog, innehållandes ett brev där mördaren ger sig tillkänna. Tänk om det hade skrivits in i det dynamiska spelet mellan karaktärerna istället? Om man fått känna dem lite mer och därför kunnat göra sig en föreställning om vem det är… Men, jag förstår att syftet inte är sådant, och den litterära ribban lägre än vad jag skulle önska mig.

Jag tycker dock mycket om att den använder sig av ramsan som drivkraft i intrigen. Det är snyggt, och skapar spänning på en lagomt underhållande nivå.

Till denna bok bakade jag klassiskt engelska ”Sticky toffee pudding”

Tio små tennsoldater åt supé i Rio, en satte i halsen så blev det bara nio
Nio små tennsoldater sov utan måtta, en försov sig så blev det bara åtta
Åtta små tennsoldater sa ”Vi reser nu!” – en stanna kvar, så blev det bara sju
Sju små tennsoldater skulle baka kex, en högg ved till baket, så blev det bara sex
Sex små tennsoldater ville åka hem, ett bi stack den ena så blev det bara fem
Fem små tennsoldater retade en myra, myran bet den ena så blev det bara fyra
Fyra små tennsoldater havet ville se, en anka slök den ena så blev det bara tre
Tre små tennsoldater i skogen ville gå, en björn tog en så blev det bara två
Två små tennsoldater satt i solens sken, en vart ihjälstekt så blev det bara en
En liten tennsoldater ensammen var, han gick och hängde sig och så blev det ingen kvar.

Boken hittar du på Bokus >> eller Adlibris >>