Riktiga Elsie av Elsie Johansson

En självbiografi, där fokus ligger på vad som formade henne till författare, eller hur hennes väg till författarskapet såg ut. Liv och skapande sammanblandat, det ena inte möjligt utan det andra. Barn till fattig familj, knappa förhållanden, men element i livet som hon tagit med sig in i författarskapet. Hon skriver med varsam hand om sina föräldrar, sina syskon, de andra människorna i hennes barndom och liv, hennes första make. Jag kan ana en liten rädsla att såra, att rättfärdiga och förlåta, före vi riktigt får veta vad som hänt. Kanske finns det en andra risk, om den ena är att skriva för mycket i affekt och gnälla, vara arg, förbanna, smäda, och den är att vara för snäll? Kanske. Samtidigt  är det med en human, medmänsklig blick hon skildrar även det som lätt kan hamna i den första kategorin av affekt. Och att det liksom är den medmänskliga blicken man älskar med Elsie. Det är en självbiografi med ett metaperspektiv, skrivandet av livsberättelsen och vägen till författarskapet, är högst synligt i själva berättelsen. Hon skriver om sina farhågor, sina funderingar över hur hon ska presentera vissa aspekter, vissa personer, vissa händelser. Hon tar oss med på resan av själva skrivandet, likväl som genom hennes liv. Jag älskar det perspektivet i självbiografier, det vet alla mina elever på Biografiskt berättande. Gör dig synlig! säger jag. Berätta om dina svårigheter att minnas det ena eller det andra. Filosofera, reflektera. Om du vill. Det tar med läsaren, det skapar ett driv. Det är ett sätt att formulera sin livsberättelse, och ganska ödmjukt.

Det är en feministiskt biografi, en skaparbiografi, och även om hon inte vill det: en klassresebiografi. Ett varmt och medkännande språk, ett språk som talar till läsaren, samtalar istället för att diktera. Den är litterär, på det sättet att den iscensätter, gestaltar och väcker till liv både människor, situationer och miljöer. Sinnena är närvarande, doftsinnet inte minst.

Varenda morgon, i gråtristheten
när han tidigt gett sig av med sin box och sin kaffeflaska
gick jag ned på knä vid den skrangliga sängen
lade mig till Gud
och det angick ingen.
Kåken puttrade morgonsurt omkring mig
jämrade i gångjärn, knarrade och knäppte
Det var en lukt av fotogenkök, kaffesump och tvål…

                                                          ur Potatisballader

Och här och där som ovan, skjuts även dikter in, som illustrerar den del av livet hon berättar om. Skrivandet var med henne hela vägen. Innan hon började skriva: som den erfarenhet hon var tvungen att formulera. Från när hon började skriva: som ett sätt att formulera allt det som gör henne till Elsie. Den riktiga Elsie, som Astrid Lindgren skrev i ett svarsbrev, då Elsie inte kunde tro att det verkligen var den riktige Astrid som skrivit till henne. Det var det, minsann.

Köp på Bokcafé Pilgatan i Umeå!

Eller om du måste, på Bokus >> och Adlibris >>