Vänd om min längtan är ett slags utvandrarepos, som det annonseras på baksidan, en berättelse från och om emigrationen, men den liknar inget jag läst i den genren innan. Boken berättas både utifrån Maria Alinas perspektiv som gammal kvinna på väg in i döden, som skriver brev till sindotter Lidia, brev som både vill berätta varför det blev som det blev, men på något sätt ändå inte klandrar sig själv, utan bibehåller sin rätt. Jag uppfattar hennes position som fortsatt sval, men att hennes ”mask” eller den hårda hållning som lagts på för att klara sina svåra beslut och konsekvenserna av dem, ändå bänds upp en aning. I det andra…