Stand up som glider över till livsberättelse/bekännelse, smärtan på gränsen mellan humor och tragik. En man på en scen, en stå-upp-komiker som satsat allt på ett sista framträdande. Det blir åtminstone mer och mer uppenbart att det är det det handlar om, när han börjar köra sina skämt. Mellan standarskämten berättar han historien om sin uppväxt, om hur han blev den han blev, om en känsla av att leva bakom en mask, som jag uppfattar det. Publiken blir mer och mer irriterad, snuvade på den komik som de förväntat sig, men andra grips av hans berättelse och medlidandet eller medkännandet, acceptansen av honom verkar slå honom lite ur banan. Den…