-
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina
En dag ska jag skriva om den här platsen är en självbiografisk skildring av författarens barndom i Kenya, och hur han till slut blev författare efter misslyckade försök till studier, en depression och olika ströjobb. Det är också en skildring av Kenya, det politiska och mellanmänskliga läget i landet, och en historia om språk och språks betydelse. Från början när jag läser dras jag in i en lyrisk gestaltning av hur det är att vara ett barn med livfull fantasi och blir själv alldeles lyrisk. Jag älskar de naiva, icke ifrågasättande funderingarna och uppfattningarna om världen, godtar det ”magiska” i barnets världsbild. Det är de bästa delarna i boken, när…
-
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Jag läste om den nu, inför skrivcaféet så jag har den mer färsk i minnet, trots att jag läste den i april. Jag tror att den vann ännu lite till på omläsningen, som många böcker ju faktiskt gör, för att vi i en andra läsning av en bok kan lägga märke till fler detaljer. I den första läsningen hade jag svårare att anpassa mig till bokens plural, den prosalyriska formen, men den här gången var det inget problem, jag visste vad jag hade att vänta mig. Och det ÄR bokens plural som gör den så stark, och som blir ett sådant samklang med både ”vår” – dvs vita människors –…