En märklig berättelse som lika mycket handlar om att skriva, söka sin berättelse, om hur den letar sig in i och påverkar ens egna liv, som om själva ämnet, Björnkvinnan, den kvinna som satts i land på en öde ö och överlever under två år. Inte helt själv, inte utan resurser, men ändå, och ilandsatt som ett straff, för otukt, för att hon (troligen) älskade en man som hennes förmyndare inte godkände, om jag har tolkat berättelsen rätt. Och grundberättelsen är både obetydlig, och fundamental. Det jag framförallt tar med mig är berättelsen om att skriva, att vara en skrivande människa, att inte kunna skriva och vad det gör med…