Poesi
-
Marken av David Väyrynen
Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså. Marken caters to that audience. Men den vänder sig…
-
Märta Tikkanen – Århundradets kärlekssaga
Så här kan det se ut då jag skriver om poesi. Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga är så enkel, så rak. Och den går rakt in. Jag känner igen mig, i det skeva, i hur kärleken eller vad det nu är, drar och håller kvar, hur man anpassar sig. Inte för att jag levt med en alkoholist, men jag tänker att det är det som är det finaste med dessa dikter: de är så råa, så mänskliga att man kan läsa in sina egna erfarenheter, förstå sina egna erfarenheter, genom hennes. Några dikter dröjer kvar. Den som handlar om lukterna, är oundviklig. Inget romantiskt där, verkligen inte. Den som handlar om kärlek,…