Enhet av Ninni Holmqvist

Dystopier kryllar det av nuförtiden. Den här publicerades 2006, så om det verkligen är  en boom bara just nu vet jag inte om man kan säga. Det är väl ett ständigt återkommande sätt att hantera nutida frågeställningar och problem, farhågor och situationer. Men kanske hade den här fått större genomslag om den publicerades nu? Fast jag vet inte, den behandlar inte dystopin utifrån miljöhotet. Eller? Det kanske förresten visst ligger där under ytan, även det är mer ett politiskt obehagligt scenario, åldersdiskrimination, nyttighetsaspekter etc, som utspelar sig här. Och en kritisk blick på en kritisk blick (inte en felskrivning) på hur kulturutövare ses av nyttosamhället.

Enhet. Det är dit man kommer om man inte är en nyttig person, efter en viss ålder. 50 om man är kvinna, och inte har fött ett barn. Vilken ålder det är på män minns jag inte, men det är senare, och om man inte har ett ”nyttigt” arbete. Så tex alla som arbetar med kultur hamnar där till slut. Enheten är ett slutet litet samhälle  i samhället, där de som hamnar där har ”allt det de behöver”. Mat, egen lägenhet, fina trädgårdar, bibliotek, fritidssysselsättningar. Men. Såklart finns det ett men. Du är övervakad, även inne på toaletten, överallt. Och du måste vara med i olika experiment. Enheten är helt enkelt ett testlaboratorium med mänskliga testsubjekt. Boken är skriven i retrospektiv, huvudpersonen berättar om sin tid på Enheten, för att efterlämna något slags spår.

Det jag tycker bäst om i den här boken är hur huvudpersonen långsamt bryts ned, och börjar se felet i systemet och hur hon kanske ska kunna undkomma det. Redan innan är hon skeptisk, till att ses på det sätt hon gör, som ”onyttig”, till att måsta lämna sin stora kärlek – hunden. Till det cyniska sätt man ser på tvåsamhet och barnaalstrande. Det är en kritik mot det likriktade samhället, att vara till nytta, att vara en del i kugghjulet. Ninni Holmqvst är en god berättare, jag läser utan att stanna upp och fundera särskilt mycket. Det är i mina ögon ett gott betyg.

Den påminner till stor del om The Lobster, en film där människor som inte lyckats hitta en partner kommer för ett sista försök att para ihop sig med någon, och om man misslyckas blir man förvandlad till ett djur.

Det var bekvämare än jag hade kunnat föreställa mig. Eget rum med badrum, eller snarare en egen svit, för det var två rum: ett sovrum och ett vardagsrum med pentry. Det var ljust och rymligt, modernt utrustat och smakfullt inrett i sobra färger. Minsta skrymsle var visserligen kameraövervakat, och strax skulle jag förstå att där även fanns dolda mikrofoner. Men kamerorna var inte dolda. I varje takhörn satt en – liten men fullt synlig – och i varje vrå och prång som inte gick att se från taken; inne i garderoberna till exempel, och bakom dörrar och utskjutande skåp. (…) Det var inte meningen att man skulle kunna ta livet av sig eller skada sig själv på något annat sätt. Inte här. Inte när man väl var på plats. Det borde man ha klarat av innan, om man nu bar på sådana tankar.

Titel: Enhet
Författare: Ninni Holmqvist
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2006

Se om du kan hitta boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus>>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om >>