En berättelse inifrån psyket. Om att åka in och ut där, om ECT (elbehandling) och hur det sker ”på löpande band” inne på avdelningen, alldeles oavsett minnesförlusterna och att det inte alls verkar ha någon verkan, om man ska tro jagberättaren. Det är ett berättande som ligger nära upplevelsen, som läsare förstår jag, eller tänker jag att jag förstår, att jaget verkligen varit med om hur det är att ligga inne på psyket, navigera på avdelningen. Vi följer hennes tankar, hennes beskrivande. Jaget berättar om behandlingarna på det som hon kallar ”fabriken”, och liknelsen blir gestaltad som om det verkligen vore så, bilden blir oerhört levande. Jaget berättar också om…