Helene berättar om en mamma, sin mamma, en olycklig, ofullbordad kvinna som aldrig egentligen fick möjlighet och utrymme att bli den människa hon hade kunnat bli. Snärjd av mödraskapet, ensam vårdnad, lämnad av sin man/fadern till flickan och sedan även en lillebror, som hon adopterar bort. I beroendeställning, upplever jag det som, till männen i sitt liv, hela livet genom. En människa som inte blir sedd, som får piller istället för terapi, som inte klarar av verklighetens ok. Hon skriver om att vara dotter, vanmakten hon känner som dotter, hur mammans mående och livsbeslut påverkat henne i hennes uppväxt. Rädslan för att också vara psykiskt sjuk, oviljan att hamna i…