Kartan
-
Våldets vändkrets av Nathacha Appanah
I Våldets vändkrets möter vi först en barnlös sjuksköterska, som i minnesbilder berättar om hur hon kom till ön Mayotte, det 101:a arrondissementet i Frankrike, utanför Afrikas sydöstra kust i ögruppen Komorerna. Längtan efter ett barn och det faktum att hon inget får, sliter sönder det förhållande hon lever i. När hon så en dag får ett flyktingbarn överräckt i sina händer, för att dess unga moder är rädd för hans ena gröna öga, kan hon inte stå emot frestelsen och tar pojken till sig som sin egen. Men för Moïse, barnet, skaver något när han växer upp, han hamnar mittemellan världar. Ett förflutet som illegal flykting från de närliggande…
-
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina
En dag ska jag skriva om den här platsen är en självbiografisk skildring av författarens barndom i Kenya, och hur han till slut blev författare efter misslyckade försök till studier, en depression och olika ströjobb. Det är också en skildring av Kenya, det politiska och mellanmänskliga läget i landet, och en historia om språk och språks betydelse. Från början när jag läser dras jag in i en lyrisk gestaltning av hur det är att vara ett barn med livfull fantasi och blir själv alldeles lyrisk. Jag älskar de naiva, icke ifrågasättande funderingarna och uppfattningarna om världen, godtar det ”magiska” i barnets världsbild. Det är de bästa delarna i boken, när…
-
Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa
Abdellah Taïa skildrar i denna bok emotionella, ofta ”patetiska” (med meningen känslosamt oreflekterade) brev från och till olika viktiga människor som har stor påverkan på den marockanska Ahmeds liv och sin syn på sig själv och sin homosexualitet, som ger oss pusselbitar av hur han uppfattar sig själv och sin situation. Boken består av fyra brev. Det första, riktat till berättarens mor, som är död, är ett brev där han ”gör upp” med modersrelationen. Det andra brevet är riktad till Ahmed, där en bortglömd älskare ”gör upp” med honom, och genom detta svarsperspektiv rannsakar berättaren sig själv och sina handlingar i kärlek. Det tredje är ett avskedsbrev från Ahmed till…
-
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Jag läste om den nu, inför skrivcaféet så jag har den mer färsk i minnet, trots att jag läste den i april. Jag tror att den vann ännu lite till på omläsningen, som många böcker ju faktiskt gör, för att vi i en andra läsning av en bok kan lägga märke till fler detaljer. I den första läsningen hade jag svårare att anpassa mig till bokens plural, den prosalyriska formen, men den här gången var det inget problem, jag visste vad jag hade att vänta mig. Och det ÄR bokens plural som gör den så stark, och som blir ett sådant samklang med både ”vår” – dvs vita människors –…
-
En häst går in på en bar av David Grossman
Stand up som glider över till livsberättelse/bekännelse, smärtan på gränsen mellan humor och tragik. En man på en scen, en stå-upp-komiker som satsat allt på ett sista framträdande. Det blir åtminstone mer och mer uppenbart att det är det det handlar om, när han börjar köra sina skämt. Mellan standarskämten berättar han historien om sin uppväxt, om hur han blev den han blev, om en känsla av att leva bakom en mask, som jag uppfattar det. Publiken blir mer och mer irriterad, snuvade på den komik som de förväntat sig, men andra grips av hans berättelse och medlidandet eller medkännandet, acceptansen av honom verkar slå honom lite ur banan. Den…
-
Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid
Snäckorna från Barcelona, där jag nyss låtit fötterna sköljas över av höstvarma vågor, passade plötsligt in i måndagens litterära tema, även om snäckorna kanske ser annorlunda ut i den karibiska övärlden? Vi diskuterade en självbiografisk bok, där berättaren ibland är otydlig och svävande, inte helt pålitlig. Är det en biografi över hennes döda mor, eller en biografi över henne själv? Kanske bådadera. Ett starkt perspektiv och en stark berättelse, är det likafullt, om en kvinna som står på egna ben och inte knyter an till någon, har blivit kapad från och därför också fortsätter att kapa, alla band till andra. Hon älskar sig själv, skriver hon, och hon blir inte…
-
Bland träden av Gyrðir Elíasson
Novellsamlingen Bland träden är fylld av korta, ofta absurda och märkliga, ibland ”övernaturliga” utsnitt, så korta att de nästan inte ens kan kallas noveller. Själv säger han att ”Jag är inte säker på att det är noveller faktiskt, man kan kanske beskriva dem mer som skisser, vissa är mer dikter än noveller” i en artikel i DN. Och det kände vi nog av lite också, ,när vi läste den i måndags på skrivcaféet. Samtalet efter uppläsningen, som jag gjorde slumpvis för att ge ett brett urval på hur hans noveller kan se ut, rörde sig kring frågor som: är det meningen att man ska förstå? Ska man läsa dem mer som dikter än…
-
Skrivcafé: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Min fantastiska väninna – ja skulle jag nämna några av mina egna så skulle jag kunna berätta länge om hur fantastiska de är. Men, nu är det förstås inte mina fantastiska väninnor som står i fokus, utan Elena Ferrantes. Eller Elena Grecos, som hon heter i boken – är det en självbiografi eller lite mer åt det autofiktonella hållet? Eller helt och hållet hittepå? Egentligen spelar det inte så stor roll. Självbiografisk form, är det hursomhelst. Boken har blivit hyllad världen över, och när jag försöker sätta fingret på exakt VAD det är som de tycker är så fantastiskt med den, tycks det ändå glida undan. Ett starkt porträtt av kvinnlig vänskap, skriver…
-
Skrivcafé: Analys av ett försvinnande av Hisham Matar
Hisham Matar – Analys av ett försvinnande. Anatomi av ett försvinnande, heter den på engelska. Jag saknar det kroppsliga som försvinner i översättningen. Men ändå. Inte handlar det bara om försvinnandet, eller att fadern saknas i pojkens liv. Det handlar om hans uppväxt, hans mor som dör, hur han som tolvåring ”hittar” sin styvmor före sin far och förälskar sig, och vilken märklig dynamik det skapar. Om hemligheter som uppdagas, sanningar som inte är sanningar. När jag försöker sammanfatta boken är jag inte riktigt klar över VAD den egentligen handlar om, och diskussionerna runt bordet har bara hjälpt lite. Men det är ett fint språk, en historia att låta sig…