Läst 5 maj 2018
Alltid denna vänskap på papperet. Hennes dagbok, en vän. Att komma rakt in i någons tankar, någons försök att hantera relationer, förstå sig själv, förstå de hon älskar. Jag undrar hur mycket av mitt eget dagboksskrivande är färgat av hennes sätt att skriva, men jag tror att jag redan kommit fram till att ärlighet var en första regel och att känslor & tankar var mitt ämne i dagboken, snarare än vardagligheter, redan innan jag först hittade Anaïs Nins dagböcker. Vi liknar inte varandra, eller så gör vi det, på vissa plan. Anaïs har på många sätt räddat mig. Att hitta hennes ”Journal of a wife” när jag började bryta upp från relationen till J i New York, var en livlina. Att läsa hennes dagbok har varit som en livsinjektion, och någonting som håller mig kvar i världen, från att bli uppslukad av vardaglighet. Hon skriver om relationer, om erfarenheter, om skapande, mycket om skapande.
Denna tredje volym av den ocensurerade utgåvan behandlar hennes dubbelliv, där hon pendlar mellan älskaren Rupert Pole i Sierra Madre och maken Hugo Guiler i New York. I de först utgvina dagböckerna finns ingenting av detta med, och nu minns jag knappt denna senare delen av den (det är på något sätt främst den första delen, i Paris, som har satt sina spår i mig) men den utesluter Hugo genom hela serien, och Rupert skriver hon inte om heller, så det är som att stommen inte finns med i de dagböckerna. Kanske är det därför jag inte fastnat för dem, de saknar så viktiga grundstenar, konflikten i detta, detta dubbelliv och pendlandet mellan. Bitvis blir jag less på hennes velande mellan männen, att hon inte kan lämna Hugo som hon inte längre älskar och vill vara självständig från, eller avslutar historien med Rupert, som inte heller tillfredsställer alla delar av henne. Men jag antar att hon ändå ville ha någon slags trygghet, något varaktigt, att flyktigheten i de många mindre djupa relationer och möten som hon beskriver i volymen innan denna, Mirages, har tappat sin smak. Ändå förvånar valet av Rupert mig. Han är inte en skapande person, på det plan som man på något sätt förväntar sig (och hon själv också, stundtals) att Anaïs ska vilja ha. Snygg, visserligen, men en skogsvaktare? Oh, jösses. Glömde hennes fascination över DH Lawrence och Lady Chatterlys älskare. Kan det vara så enkelt…? Freudiansk önskning, för det handlar ju också om passion med honom… Nå ja. Det främsta ämnet i dagboken är dubbellivet, och slitningarna i känslorna för de två männen, de två liven. Intressant nog väljer hon inte heller, i slutändan, utan gifter sig med Rupert fast hon fortfarande är gift med Hugo, blir således bigamist. Det är ju också en lösning. To hell with the laws!
Personligen känner jag en slags likhet med dubbellivet, även om det inte handlar om två kärlekar för min del. Men jag har mitt pendlande mellan världar, mellan Mariehem och Ersboda, mellan skapande och jobbande, mellan familj och ensamhet. Att få ihop dem, är mitt största problem, och kanske har läsandet av boken ändå hjälpt mig en aning på vägen…
Jag uppdaterar Widdings bibliotek med äldre recensioner som tidigare bara publicerats på Goodreads eller instagram, för att kunna samla dem och göra dem sökbara. Nu taggas alla inlägg med författarens namn.
